Ellok
Innehåll- 1. Olika ellokstyper - 1.1 Likströmslok - 1.2 Trefaslok - 1.3 Kommuntatorlok - 1.4 Likriktarlok - 1.4.1 Diodlikrikarlok - 1.4.2 Tyristorlok - 1.5 Asynkronlok1. Olika ellokstyper
1.1 LikströmslokDen första typen av ellok som kom till använding var likströmslok. Detta för att varvtalsregleringen är enklast att lösa för likströmsmotorer. Eftersom likström inte kan transformeras måste den överföras med den spänning som motorn går att köra på. Motorer klarar bara låga spånningarvilket innerbär att långa avstyånd medför stora förluster. Alltså är likströmslok bara användbara på förortsbanor. 1.2 TrefaslokHar förekommit endast i liten omfattning eftersom det dels är besvärligt att bygga kontaktledning för tre faser och dels för att man innan kraftelektronikens intåg var tvungen att varvtalsreglera genom mekanik.1.3 KommuntatorlokEn riktig växelströmsmotor kan bara varvtalsregleras genom ändring av matarspänningens frekvens. För att komma undan detta kan man bygga lindningsanslutingarna så att motorn internt blir en likströmsmotor. Denna teknik var i början av 1900-talet begränsad till att an vända mycket lågfrekvent växelspänning. Här har vi förklaringen till att det svenska järnvägsnätet matas med 16 2/3 Hz i stället för 50 Hz som det vanliga elnätet.Kommuntatortekniken var den enda praktiska ellokstekniken ända fram till början av 1960-talet då dioden hade utvecklats så långt att den tålde tillräckligt höga spänningar och strömmar för att komma i fråga för ellok.1.4 Likriktarlok1.4.1 DiodlikrikarlokIstället för ett mekaniskt likriktarsystem använder denna loktyp dioder. Loktypen har aldrig varit särskilt utbredd i Sverige annat än som experimentlok och som prototyp till tyristorloken. Utomlans är tenkiken dock betydligt mer använd.1.4.2 TyristorlokEn typ av likriktarlok där likriktningen sker med hjälp av tyristorer. Eftersom tyristorn är en diod som inte leder förän man slår på den med en styrsignal, som oftast ges av att matarväxelspänningen uppnått en viss nivå, blir uppkopplingen på detta sätt steglös och fordonet får en mycket mjuk acceleration. Tekninken möjliggör också ett individuellt pådrag på varje banmotor, vilket gör att man får ut maximal dragkraft ur ett lok. Eftersom axeltrycket, vid pådrag, varierar med placeringen ger detta minskad slirning och större dragkraft för boggielok. ASEA utvecklade tekniken under 1960-talet och anväde den i Rc-loket och motorvagnsserien X1-X10. Ända in på åttiotalet var man värdsledande på ellokstillverkning tack vare tyristortekniken.1.5 AsynkronlokNästa steg är att istället för att använda en likströmsmotor använda en trefas asynkornmotor. Detta kräver att man kan skapa en trefasspänning med variabel frekvens eftersom detta är enda sättet att varvtalsreglera en sådan motor. Dock ger tekniken fördelarna högre effektfaktor och strömåtermatning vilket ger bättre driftekonomi. ASEA byggde ett provlok Rz under tidigt åttiotal men efter samgåendet med Brown-Boveri kom utvelkandet av asynkrontekniken att hamna i Schweiz vilket var början till slutet för den svenska ellokstillverkningens storhetstid. X2 använder sig av asynkronmotorer.Artikeln skriven 2009-01-18 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
MangakaiEurodisco
Klosterorden
Kungshög
Bärnsten
Uppsala öd
Brescia
Horunge
Ronny Thellbro