Elisabet av Wied

Elisabet av Wied, drottning, författare (sök Internet Book List, LibraryThing, Libris, Adlibris, Bokus, Projekt Runeberg) (pseud. Carmen Sylva), född den 29 december 1843, död den 2 mars 1916.

I ungdomen drömde hon om att hamna på Rumäniens tronför att "få göra någonting för landet". Föga anade hondå att hon faktiskt skulle bli landets första drottning,och direkt bistå folket i frihetskampen mot den turkiskaöverhögheten. Det handlar om Elisabet av Wied, maka tillkung Carol I men även en mångsidig författarinna!

Elisabet, av den gamla tyska fursteätten Wied, föddes påNeuwieds slott den 29 december 1843. Modern, Marie av Nassau,var systertill vår blivande drottning Sofia, och Elisabet alltsåkusin till kung Gustaf V.Flickans uppväxt kom påmånga sätt attpräglas av sjuklighet i familjen. Den från ungdomenlungsjuke fadern avled 50-årig 1864, den yngste brodern Otto föddesmissbildad och genomlevde 12 år av lidande och även modernvar tidvis svag.

Elisabet själv var ett mycket livligt och fantasifullt barn,något som föräldrarna sökte dämpa med en - även för den tiden -ovanligt sträng uppfostran. Hon fick en gedigen utbildningi målning, musik, filosofi samt klassiska och moderna språk(hon kom sedermera att författa på både tyska, franska,engelska och rumänska). Från tolv års ålder skrev hontillfällighetsverser och korta berättelser, och vid sjuttonpåbörjade hon en mångårig, versformig dagbok.

Åren 1850-52 tillbringades i Bonn för att brodern skullekunna få erforderlig vård. Där träffade den lilla Elisabeten rad framstående diktare och konstnärer och blev ocksåbekant med tre bröder Sturdza från det under Turkiet lydandefurstendömet Moldova (i nuvarandeRumänien), som vemodigt berättade för henne om sitt storslagnamen ofria hemland.

När familjen hösten 1860 var särskilt sjukdomsdrabbad,sändes Elisabet för att besöka sin gudmor, drottning Augusta i Berlin. Det var under denna vistelse som hon förstagången mötte sin blivande make, dåvarande prins Karl av Hohenzollern. Hon snavade i en trappa i det kungliga slottet,och mer romantiskt lagda levnadstecknare har hävdat att honföll rakt i armarna på den fyra år äldre prinsen. Elisabethar dock själv skildrat hur prinsen efter hennes fall villehjälpa henne upp, men att hon minsann reste sig själv "ovilligatt taga någon hjälp av unge herrar".

Den unga prinsessan hade vid denna tid absolut inga funderingarpå kärlek ochäktenskap. Eftersom hon däremot var mycket barnkär, hade honi barndomen tänkt sig en framtid som mor till 12 barn menutan någon make. Nu såg hon sig i stället som framtida ungmöoch sagoberätterska för sina brorsbarn.

Med sin skönhet ochlivfullhet saknade hon rakt inte giftermålsanbud men ville allsinte höra talas om att binda sig. När hennes äldste bror engång frågade henne, om inte tanken på att få inta en trontilltalade henne, svarade hon halvt skämtsamt: "Det enda landjag skulle vilja regera över vore Rumänien, ty där skullejag få någonting att göra".

Rumänien var vid denna tid ett furstendöme, nyss förenatgenom en union mellan Moldova och Valakiet, och alltjämt lydandeunder turkisk överhöghet. När landet efter ett uppror 1866skulle välja en ny regent, föll valet på Elisabets gamlabekantskap Karl av Hohenzollern, vilken som rumänsk furstetog namnet Carol I.

När denne så 1869 började se sig om efter en maka, hade hantill en början alls inte Elisabet i tankarna. Hans nära vän och släkting,kronprinsessan av Preussen, menade dock att Elisabet borde vara detperfekta valet. Kort därefter arrangerades vid en musikfesti Köln ett möte mellan kontrahenterna. Elisabet vissteingenting om orsaken, men när hennes mor berättade att Carolefter två dagar hade anhållit om hennes hand, svarade honinte som förr "nej", utan "redan?". Fyra dagar senareeklaterades förlovningen och efter drygt en månad stodbröllopet hemma i Neuwied.

Brudparet anlände på nyåret 1870 med Donauångare tillgränsstaden Turnu Severin, där den nya furstinnan hälsadesöverdådigt med kanonsaluter, leverop och blomstregn. Trotsdet välvilliga mottagandet drabbades Elisabet under sinaförsta år av hemlängtan och svårighet att förstå en delvisannorlunda världssyn. Det rådde också spända förhållandenbåde inom furstendömet och till grannländerna.

I september 1870 födde Elisabet en dotter, Maria, och ävenom man hade hoppats på en prins och tronföljare hälsaderumänerna beskedet med stor glädje. Även den unga furstinnan gladdesstort åt sin modersroll. När prinsessan växte upp, lärde honsig förstås det rumänska språket och visade särdeles storförtjusning över landets folkvisor, klädedräkt och miljö.

Men under en epidemi av scharlakansfeber 1874 insjuknade ochavled den lilla prinsessan. Elisabet sörjde mycketdjupt, men hennes make föreslog att hon för att hedra dotternoch skingra sina egna tankar skulle studera rumänsk litteraturoch översätta valda delar till tyska.

Hon grep sig verket an med stor energi och började med denstore skalden Vasile Alecsandris dikter. Hon översatte även imotsatt riktning de stora tyskamästarna för första gången fick en rumänsk tolkning.

Sina egna diktförsökhade hon alltifrån sin ungdom gömt undan, men sedan Alecsandrivid ett tillfälle hade läst några och uppmuntrat henne, beslöthon att låta publicera en del. Tidigare hade hon skrivit föregen glädje och sinnesfrid, men nu ville hon söka ge andraläsare tröst och uppmuntran.

I denna anda valde hon så småningom sin pseudonym Carmen Sylva, av latinets carmen sylvae (skogens sång), då hon söktevara som "fågeln på grenen, som sjunger till människornasglädje".

I befrielsekriget mot Turkiet 1878 anförde Carol sin armé,medan Elisabet organiserade vården av de sårade. Av soldaternaerhöll hon hedersnamnet Mama ranitilor ("De sårades moder").Sedan rumäner och ryssar segrat, blev Rumänien självständigtoch utropades 1881 officiellt till kungarike.

http://dor.acasa.ro/images/istorie/Carmen-Sylva.jpg Elisabet vid sitt arbetsbord på sommarresidenset Peles.

År1880 besöktes fursteparet av den svenska kompositören Ivar Hallström, som fascinerades djupt av furstinnans diktning.Han tonsatte flera dikter och bad henne slutligen skriva ettlibretto till en opera. Resultatet blev operan Neaga, somuruppfördes i Stockholm 1883.

En 1888 på franska utgiven samling aforismer, Pensées duneReine, (En drottnings tankar), belönades till Elisabetsoförställda glädje med franska akademins hederspris; honupplevde sig nu som en erkänd författare.

Eftersom kungaparet inte fick några fler barn, adopterades1889 kungens brorson Ferdinand av Sigmaringen. Sedan Elisabetsplan på ett giftermål mellan den unge mannen och en av henneshovdamer kraftigthade motarbetats, brast hennes sinnesjämvikt, och hontillbringade åren 1891-94 med att "rekreera sig" i Venedig. Vidhemkomsten hälsades hon dock synnerligen varmt, och hade nu avfolket fått smeknamnet Mama Regina (Vår moder drottningen).

Hon fortsatte ett mycket aktivt författarskap, steg i allmänhetupp klockan 3 på morgonen för att få några timmars ostörtarbete, och arbetade också med att förbättra landets sjukvård.Hon igångsatte många projekt för att ge utbildning och arbeteåt landets många blinda.

Från 1908 oroades hon av kungens vacklande hälsa ochde yttre förvecklingar som kulminerade i Balkankrigen ochförsta världskriget. Samtidigt utvecklade hon själven starrsjukdom, som gjorde det allt svårare att skriva. NärCarol plötsligt avled i oktober 1914, bar hon sorgen tappertmen hade liksom förlorat sitt livsmod. Hon drog sig tillbakatill ett avsides kloster, men efter en ögonoperation fortsattehon ändå i det sista sitt författande. I februari 1916insjuknade hon så i lunginflammation och avled, djupt sörjd avdet folk hon gjort så mycket för.

Carmen Sylvas produktion omfattar närmare hundratalet volymersamt en mängd outgivna manuskript. Kanske kan man säga atthon var alltför produktiv och ibland lät sin fantasi flödaalltför fritt istället för att sovra och finputsa. Hennesskrifter beskrivs som "betagande omedelbara" men konstnärligtojämna. Bäst är hon utan tvekan i diktform, t.ex. i denbetydande samlingen Meine Ruh (1884).

Även hennes sagosamlingar (delvis bearbetningar av rumänskafolksagor), såsom Märchen einer Königin (Från CarmenSylvas kungarike), gör hennes berättartalang rättvisa,medan noveller och romaner är mer ojämna. Intressant är dockden tillsammans med författarinnan Mite Cremnitz skrivnabrevromanen Aus zwei Welten, där de båda författarnagestaltar var sin huvudperson och skriver vartannat kapitel.

En hel del från hennes penna översattes kring sekelskiftettill svenska, men kan i dag vara svårt att hitta på bibliotekoch antikvariat. För den som fascinerats av hennes liv kanrekommenderas biografin Carmen Sylva av Fanny Ekenstierna,utgiven kort tid efter Elisabets död.

Folke A. Nettelblad

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Elisabeth Lindhe
Elisabeth Löfstrand
Elisabeth Moss
Elisabeth Rehn
Film/Steamboat Willie
John Denver
Bertil Gärtner
Per Henrik Ling
Fredrik VII av Danmark