Den blomstertid

Den blomstertid (orginaltitel Een sommarvisa) är en känd skolavslutningspsalm av Israel Kolmodin (1643-1709). Nr 474 i 1937 års psalmbok. Psalmen är nr 199 i 1986 års psalmbok och där har Britt G Hallqvist bearbetat ner de sista tre verserna till två verser.

Texten kan lustigt nog sjungas till O. Westermarks. melodi till dikten "Karl XII" (Kung Karl; se i Mindre dikter av Esaias Tegnér hos Projekt Runeberg) av Esaias Tegnér, och vice versa.

1. Den blomstertid nu kommerMed lust och fägring stor:Du nalkas, ljuva sommar,Då gräs och gröda gror.Med blid och livlig värmaTill allt som varit döttSig solens strålar närma,Och allt blir återfött.

2. De fagra blomsterängarOch åkerns ädla säd,De rika örtesängarOch lundens gröna träd,De skola oss påminnaGuds godhets rikedomAtt vi den nåd besinna,Som räcker året om.

3. Man hörer fåglar sjungaMed mångahanda ljud,Skall icke då vår tungaLovsäga Herren Gud?Min själ, upphöj Guds ära,Stäm upp din glädjesångTill den som vill oss näraOch fröjda på en gång.

4. Du milde Jesu Kriste,Vår glädjesol och sköld,Ditt ljus och hägn ej briste,Uppvärm vårt sinnes köld.Giv kärlekseld i hjärtaMen dämpa lustans brand;Vänd bort all sorg och smärtaMed mild och mäktig hand.

5. Du Sarons blomster sköna,Du lilja i grön dal,Ack, värdes själen krönaMed alla dygders tal.Av Sion må hon fuktasMed nådens dagg, att honFörskönas och befruktasSom ros på Libanon.

6. Välsigna årets grödaOch vattna du vårt land.Giv oss nödtorftig föda,Välsigna sjö och strand.Av himlen drype fetma,Bespisande vår jord,Och flöde nådens sötmaTill oss av livets ord.

Kolmodins orginaltext från 1697:

EEN SOMMARVISA

1 Then blomstertijd nu kommer Medh lust och fägring stoor, Nu nalkas liufwe Sommar, Tå gräs och örter groor. Then blida Sool upwärmer Alt hwad haar warit dödt; Tå hon oss skrider närmar, Blijr thet på nyo födt.2 The fagra blomsterängiar Och åkrens ädla sädh, The grönskand örtesängiar Och alla gröna trädh, The skola oss påminna Gudz godhets rikedom: At wij Gudz nådh besinna, Som räcker åhret om.3 Man hörer foglar siunga Medh mångahanda liudh; Skal icke tå wår tunga Lofsäija HErran Gudh? Min siäl uphög Gudz ähra Medh lof och glädiesång, Som frögda wil och nähra Oss medh wälgierning mång.4 Tu ädle JEsu Christe, Wår glädie-Sool och skijn, Blif hos oss til wårt sidste; Upwärm wårt kalla sinn: Gif kärleks eld i hierta: Förnya siäl och and: Wänd bort all sorg och smärta, Medh tine milda hand.5 Tu Sarons blomster skiöna, Tu Lilja i grön dahl, Ach! Wärdes siälen kröna Medh dygder til stort tahl: Tin nådh lät henne fuchta, Som dagg uthaf Zion; At hon må liufligt luchta, Som roos i Libanon.6 Wälsigna åhrets gröda, Och watna tu wårt land: Gif oss nödtorftig föda; Wälsigna sio och strand. Tin fotspor drype af fetma. Bespisa medh titt Ord, Och medh thess liufwe sötma, Oss uppnå thena jord.

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Marshall
Ekosofi
Francis Fukuyama
Moltas Eriksson
Bauhaus
Kretin
Miniformat
Akademiker
Bagare