De fyra temperamenten
Innehåll- 1. Antik lära - 2. Symfoni1. Antik lära
De fyra temperamentenansågs förr vara en själslig motsvarighet till de fyra elementen: jord, vatten, luft och eld. Varje element har sin egen kvalitet. När det återspeglas i det psykiska blir det en själslig egenart som då kallas för temperament. Dessa formar människans sätt att vara, hennes personlighet och agerande.Detta medicinska systemoch synsätt, med de fyra temperamenten, kopplade till de fyra kroppsvätskorna, somursprungligen kan ha kommit från det gamla Egypten, var vanligt förekommande i hela Europa från antikens Grekland och Rom fram till renässansen. Varje kroppsvätska tilldelades en färg. Eventuell obalans visade sig i hyns, tungans, urinens och avföringens färg.Kroppsvätskorna eller kardinalvätskorna kallas också de fyra humorala vätskorna eller humores. Ordet humör som har med människans temperament att göra härstammar från ordet humores. Och det latinska ordet temperament betyder blandning och är en för varje människa specifik sammansättning av de fyra grundelementen, respektive de fyra humorala vätskorna. Kardinalvätskans färg överensstämmer inte helt med den symbolfärg respektive temperament senare erhållit.
Kardinalvätska Kroppsvätska Färg Alstras från Sangius blod rött hjärtat Cholera galla gul levern Melancholia galla svart mjälten Flegma slem vit hjärnan
Den s.k. humoralteorin är intressant att ta del av och den har avsatt spår i vårt språk ("humor", "humör", "vara vid sina sunda vätskor" etc) men att betrakta den som "urgammal visdom" eller att upphöja den till rimligt alternativ till den moderna läkekonsten är idag inte realistiskt.
Hippokrates (c: a 400 f.Kr.) och Galenos (c: a 200 e.Kr.) utvecklade ur detta system en typlära enligt det finns 4 slags människor.
Färgterapeuter arbetar ofta ur psykologiska diagnosmodeller och använder ofta de fyra temperamenten som utgångspunkt. Man utgår då ifrån att varje temperament har sin färg. Rudolf Steiner har urskiljt de olika temperamenten enligt samma modell som Hippokrates.
Typ Beskrivning Färg Element Årstid Ålder Väderstreck tid på dagen Sangviniska lättsamma gult luft vår ungdom öster morgon Koleriska häftiga rött eld sommar mannaålder söder dag Melankoliska tungsinta blått jord höst övre medelålder väster kväll Flegmatiska tröga grönt vatten vinter ålderdom norr natt
Inom Waldorfpedagogiken var läran om temperamenten mycket viktig. Man hade en uppfattning om att ett barns temperament måste styras för att individen skulle må bra. Om man inte behandlar temperamenten under skoltiden kan de förstärkas i vuxen ålder, och då är de svårare att hantera. Men under skoltiden är temperamenten en viktig undervisnings- och utvecklingsfaktor.
Man ansåg att:
- Det melankoliska barnet är sorgset, vemodigt, upptaget av sitt eget inre tillstånd.
- Det flegmatiska barnet är hängivet den stora världen på grund av att det lever starkast i sitt livs - eller eterkropp.
- Det sangviniska barnet har inget intresse för tid eller rum utan står utanför dessa. Det bryr sig inte heller om att minnas eller få intrycken att stanna kvar.
- Det koleriska barnet är helt och hållet bundet i sitt jag.
2. Symfoni
De fire temperamenter är också namnet på den danske tonsättaren Carl Nielsens symfoni nr. 2, skriven år1901-år1902.
Artikeln skriven 2009-01-18 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
StadieväxlingHoutskär
Kiikala
Kimito
Raumo
Suodenniemi
Centiliter
Kaskö
Fluid ounce