Bakterier

Innehåll- 1. Människans bäste vän?Om nyttan av bakterier - 2. Ärkebakterier

Systematik: Organismer, Domän: Eubakterier, Rike: Bakterier (Bacteria plural (vilket det "alltid" handlar om))

En bakterie är en liten encellig organism, som till skillnad från växt- och djurceller saknar avgränsad cellkärna och flera andra organeller ("cell-organ"). Den räknas därför till prokaryoterna.

Många förknippar bakterier främst med sjukdom, men de utgör en nödvändig del av alla ekosystem. Människan har även lärt sig utnyttja dem för olika nyttiga ändamål (se den längre artikeln nedan).

Etymologi: Bakterie av nylatin bacterium (singularis) och nygrekiska baktérion är diminutiv av grekiska baktron, som betyder stav eller käpp. Engelska och latin bacteria är plural av bacterium. (De först studerade bakterierna var stavformade.)

Historia: Louis Pasteur upptäckte bakterierna och hur man kan ha ihjäl dem genom hastig uppvärmning av livsmedel, så kallad pastörisering.

• saob:1/20/4903
• i första upplagan av Nordisk familjebok, första bandet, 1876

1. Människans bäste vän?Om nyttan av bakterier

"Jag har bjudit in i mitt hus flera fina damer, som var ivriga att se de små ålarna i vinäger; men somliga av dem blev så äcklade vid anblicken, att de svor att de aldrig vidare skulle använda vinäger. Men vad skulle ske, om man i framtiden skulle tala om för sådana människor att det finns fler djur i skummet på tänderna i en mans mun, än det finns människor i hela kungariket?"

Så skrev Antojn van Leeuwenhoek, som på 1670-talet var den förste som skådade bakterier och encelliga urdjur genom den tidens primitiva mikroskop. Leeuwenhoek hade ingen som helst vetenskaplig skolning, men tack vare en otrolig nyfikenhet kom han att göra många upptäckter. Så gott som alla tänkbara föremål hamnade i hans mikroskop. Han studerade groddar i växtfrön och små ryggradslösa djur. Han upptäckte sädescellerna och de röda blodkropparna. Han fann också kapillärerna, de allra minsta kärlen i blodomloppet. Men hans största upptäckt får nog sägas vara den helt nya värld av mikroorganismer, som han kallade ”animalculer” eller ”smådjur”. Han beskrev många olika typer, ofta så noga att dagens mikrobiologer kan veta exakt vilken art som Leeuwenhoek observerade. Man vet därför att han såg både vad vi idag kallar urdjur, encelliga alger, jästsvampar och de ännu mycket mindre bakterierna. Han fascinerades mycket över hur många sorter det fanns, hur de förekom i alla upptänkliga miljöer och- som vi hörde i det inledande citatet - hur otroligt talrika de var.

Idag förknippar väl de flesta av oss bakterier främst med sjukdomar och uppfattar dem enbart som något negativt. Menredan deras upptäckare konstaterade alltså att de finns i saliven på en helt frisk människa. Han påvisade också bakteriers närvaro i vinäger men förstod kanske aldrig att de är nödvändiga för att den skall uppkomma.

Av alla bakteriearter är det endast ett fåtal som framkallarsjukdomar. De flesta är helt ofarliga, vissa gör nytta i vår kropp och andra har vi lärt oss att använda för att framställa många olika livsmedel, läkemedel, mm.

Den allra mest grundläggande nytta vi har av bakterier är den nedbrytning av döda växter och djur som de sköter om.För oss är den förruttnelseprocessen så självklar att vi sällan tänker på hur betydelsefull den är för allt liv på vår planet. Om inte bakterier bröt ned proteiner, kolhydrater m.m. i döda organismer till mull, skulle de ämnen som växter behöver ha tagit slut för länge sedan. Och alla djur är beroende avväxter, antingen genom att själva vara växtätare eller genom att vara rovdjur och leva på växtätare.

Men även i levande varelser kan bakteriers nedbrytande förmåga vara värdefull. Alla idisslare, som t.ex. kor och får har i vommen och nätmagen biljontals bakterier som är absolut nödvändiga för deras matsmältning. Liksom nästan alla högre djur saknar nämligen idisslarna förmåga att bryta ned cellulosa och vedämne (lignin), de viktigaste beståndsdelarna i deras föda. Bakterierna i magen kan dock jäsa dessa ämnen och göra om dem till fettämnen som djuren kan tillgodogöra sig. Samtidigt bildas mycket koldioxid, vilket är anledningen till att kor måste rapa ofta. Allt efter hand kommer bakterier att glida ned i den egentliga magsäcken, där de själva smälts av kons magsaft och blir ett viktigt proteintillskott.

I vår egen matsmältningskanal är det framför allt tjocktarmensom innehåller rikligt med stavformade baciller. I någon liten mån kan de smälta cellulosa, som vi får i oss med fiberrika födoämnen. Mycket viktigare är dock att de kan tillverka vissa vitaminer, dvs. ämnen som är absolut nödvändiga för vår kropp men som den inte kan tillverka själv. Vissa B-vitaminer bildas av tarmbakterierna, men ännu mer väsentligt är att de tillverkar vitamin K. Det finns nämligen alldeles för litet K-vitamin i vår föda, och utan bakterierna i tarmen skulle vi därför få en vitaminbrist som leder till svåra blödningar.

Sedan sekler tillbaka har människan, utan att känna till bakteriernas existens, använt sig av dem för beredning och konservering av olika livsmedel. Tillverkning av ost är ett exempel. Framställningen av ost består av dels ystning, delslagring. Ystningen innebär att mjölkproteinerna fås att klumpa ihop sig och skilja sig från resten av mjölken. Detta kan antingen ske med hjälp av löpe, ett enzym som fås från kalvmagar, eller genom syrning med mjölksyrabakterier. Mjölkproteinerna är byggda för att fungera i en neutral miljö, varken sur eller basisk och kan då hålla sig i lösning. När mjölken blir sur faller proteinerna i stället ut och bildar ostmassa.

Ostens lagring eller mognad är en komplicerad process, som dessutom varierar beroende på vilken typ av ost det gäller. Främst innebär den att proteinet delvis bryts ned i sina mindre beståndsdelar, aminosyrorna. Ju längre denna nedbrytning får gå, desto mjukare blir osten. Dessutom utvecklas olika aromämnen. I hårdostar är det vanligen mjölksyrabakterier som också sköter om mognadsprocessen. Till mjuka ostar använder man ofta olika slag av mögelsvampar.

Mjölksyrabakterier används ju också för framställning av våra syrade mjölkprodukter som filmjölk och yoghurt. Med dagens pastörisering och kylteknik innebär dessa främst en variation av smaken på vårt mjölkintag, men förr utgjorde de en viktig metod för att bevara mjölk. Mjölksyrabakterierna är nämligen helt ofarliga för oss, men tack vare dem hindras andra, farliga bakterier som inte kan trivas i den sura miljön.

Även pickles och surkål framställs med hjälp av mjölksyrabakterier och också där får man en konserverande effekt. Sak samma gäller surströmming, men i det fallet är väl åsikterna mera splittrade, huruvida bakterierna utför något för oss positivt eller ej.

När man tänker på vinberedning associerar man kanske inte i första hand till bakterier utan tänker mest på jästsvampar. Visserligen är det jäst som framställer själva alkoholen, men för många viner är det viktigt med en andra, bakteriejäsning. Speciellt gäller det rödvin som odlas i kyligare klimat. Druvorna kommer nämligen då att innehålla mycket äppelsyra. Bakterier kan dock omvandla äppelsyran till mjölksyra, som inte alls är lika sur, och därigenom blir vinet drickbart.

Vinäger framställs genom att ättiksyrabakterier får växa på vin i närvaro av luft. Alkoholen i vinet omvandlas då till ättiksyra. Orden "vin aigre" betyder just "surt vin" på franska.

Men det är inte bara för framställning av mat och dryck som människan sedan gammalt har tagit bakterier i sin tjänst. Vid tillverkning av linnetyg från linväxten eller rep av hampa måste man först få loss fibrerna från de olika bindeämnen och vedämnen som också ingår i växten. Man använder sig då av en metod som kallas rötning. För t.ex. lin innebär det att linblasten läggs i ljummet vatten under några dagar. Olika bakterier, men också mikroskopiska svampar, löser upp bindeämnena mellan linfibrerna, så att man lätt kan separera dem vid den efterföljande, mekaniska bearbetning som kallas bråkning.

De flesta av dessa gamla metoder används nu också i industriell skala. Dessutom har vi lärt oss använda bakterier för framställning av mediciner, kemitekniska produkter mm. Vitamin B12 tillverkas t.ex. av en bakterie som heter Pseudomonas. Visserligen får man ut väldigt lite vitamin från varje bakterieodling, men ämnet är så komplicerat att det inte skulle löna sig att framställa med vanliga kemiska metoder.

Många s.k. antibiotika, dvs medel som stoppar bakterieinfektioner, tillverkas faktiskt av andra bakterier. Det klassiska penicillinet utvinns från en mögelsvamp, men t.ex. streptomycin och tetracyklin, som biter på många bakterier som inte penicillin klarar av, kommer från bakterier.

En mycket viktig betydelse har bakterier haft för forskning om cell-lära, genetik m.m. Bakterier är så mycket enklare uppbyggda än t.ex. människo-celler men följer i grunden ändå samma principer. Bakterierna är ju faktiskt våra släktingar på mycket långt håll. En stor del av den grundläggande kunskapen om hur maskineriet i en cell fungerar har därför forskarna fått fram genom att studera bakterieceller, framför allt en tarmbakterie som kallas E. coli.

Bakterier har också den fördelen, att de förökar sig med otrolig fart, vilket är praktiskt, när man exempelvis vill studera genetiska samband. När vissa bakterier får växai en näringsrik buljong med lagom temperatur, delar sig cellerna ungefär var 20:e minut. Det innebär att det efter 20 minuter har kommit fram en ny generation. På 10 timmar har 30 generationer hunnit passera, något som för människor skulle ta 1000 år.

Slutligen har nu forskarna lärt sig dra nytta av de upptäckter man gjort om hur arvsmassan fungerar. Man har lärt sig att "skräddarsy" bakterier, så att de tillverkar vissa, önskvärda ämnen. Ibland kallas det här "genmanipulering", ett ord som hos många väcker oro och rädsla. Men just den här tillämpningen torde knappast någon ha något att invända emot. Det handlar om, att i ofarliga bakterier placera in en kopia av en bit mänsklig arvsmassa. Eftersom arvsmassan eller DNA fungerar som en sorts ritning, börjar bakterien att efter den ritningen tillverka ett enstaka ämne som normalt hör hemma i människor. Det kan t.ex. vara insulin. De flesta diabetiker i dag får mänskligt insulin, i stället för hormoner från kor och svin. Det kan också röra sig om tillväxt-hormon, så att barn med brist på sådant slipper att växa upp till dvärgar.

Texten "Människans bäste vän?" författad av Folke A. Nettelblad

2. Ärkebakterier

är ett äldre namn för arkéer.Borde inte sidan står under Bakterie i stället?

Dessutom har jag nu ändrat i Folkes text, eftersom humant insulin idag är det vanligaste och ingen utopisk framtidsutsikt. Habj

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Civilingenjör
Federation
Dialer
Eblaster
ClearType
Hans Persson
TV-Program/Baren
Harry Potter
Rockgrupp