Arne Imsen

Arne Imsen, pastor och kontroversiell ledare för Maranatarörelsen under cirka 40 år, född 17 okt 1930 i Oslo, död 13 mars 1999, Stockholm efter en tids sjukdom.

Han bröt på 1950- och 1960-talet kraftigt med framförallt Pingströrelsen som han vuxit upp i och skolats ur. Han var en envis människa som inte lätt gick att få på andra tankar än hans egna - eller om de nu var uppifrån. Han hade en gedigen kunskap om bibeln och undervisningen om Apostlagärningarna och den ursprungliga församlingen var hela hans liv och hans fokus.

Maranatarörelsen grundades på djup och stark förkunnelse om överlåtelse, kristna sångens betydelse i församlingen (många anser att det till stor del var något av en sångarväckelse) men Arne Imsen själv betonade alltid att det faktum att just ordet dvs. bibeln varit i centrum gjorde att Maranatabudskapet vann gehör på framförallt 1960-talet. Många lät döpa sig och relativt signifikativt var att folk utanför samhällets skyddsnät fann en plats och upplevde budskapet viktigt och lät detta beröra dem.

Detta innebar att många som var utslagna i samhället upplevde att de möttes av ett kärleksfullt budskap med plats för dem - vilket de ofta inte upplevde i den borgerliga frikyrkomiljön. Många av de som fanns vid Arnes Imsens när han avled var utöver släkten människor som fångats av Arnes Imsens karisma och budskap redan på 1960-talet.

Han skrev flera sånger varav O, rena mitt hjärta nr 259 i sångboken bok/Särlaregn är den mest välkända: O, rena mitt hjärta, min Jesus jag ber. Ja, två mig helt ren i ditt blod. Kom fräls mig från synder som ännu du ser, Och sänk dem i Golgata flod.

Om rening jag ropar, o Frälsare kär, I djupaste nöd hjärtat ber. Jag vet att jag oren och ovärdig är, Men syndaren frälsning du ger.

Förkrossad jag sjunker vid korsträdet ner, Och ser där det rena Guds Lamm, Ditt ljus strålar fram och din bön liv mig ger, Du bar ju min synd och min skam.

O, nåd utan gränser det ingen förstår, Ej människoord räcker till, Att tolka vad syndaren uppleva får. Försona och hela Gud vill.

Det största av under på Golgata skett, Då Sonen vårt offerlamm blev. Ett evigt förbund av Gud själv är berett, Vårt skuldbrev på korset han rev.

Så frigjord och salig jag fortsätter hem, Där synd aldrig mera mig når. För evigt jag där då skall sjunga med dem, Som hemma förlossade står.

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-18 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

George Bush
J 32 Lansen
Skeppet
Leijonhufvud
Synthmusik
Kalasturnén
Zoo
Östen äter müsli villig ett café
Mati Lepp