Älvdalska

Älvdalska är ett språk som talas i Älvdalen i norra Dalarna. Det är en konserverad, föråldrad form av svenska, med stora likheter med isländska. På våren 2005 fastslogs en norm för skriven älvdalska, vilket hittills har saknats.

Föreningen Ulum dalska, "vi talar (älv-)dalska", värnar och vårdar språket. De har sin hemsida på http://www.ehf.w.se/ulumdalska/index4.html

En jakthistoria på älvdalska finns på http://www.ehf.w.se/ulumdalska/pages/historia.html och någon har även kopierat in den här nedan. Den publicerades i en tidskrift 1922 och förmodligen omfattas den inte längre av upphovsrätt.

Se även de egentliga dalmålen.

Ed var esn laung se og fer micklu år et baker. Snjuon add ferid, so ed var åvbert og oll luoker, gräver og bäcker va` fuller i vatt`n. Ed fros um näter og bar skårå å snjuo fleckum um me`na, men um dågå var ed alldeles lyt i vädre, so snjuon kravled og liep og fuossed fro bjärre. Se ien dag fick ig att byssu frå byssmidim. `An àd skruvad i ien `agelpip i iett bakladdningslås og lågåd lited yms stas, så ig uxt ig nu add riktut duktit gärå min. Ien kväld lagd ig i bö`n litåv jätå, tuog bysså og luddur og fuor. Luddur uld ig `åvå um morgun, so ig dugd go tyst å skårum, um e`var snjout dar. Sä ig add gaid flier taim og uodåd vattned og snjuon i mystum og baklaidum, kam ig fel dait a`lietiem. I ien gråmuor gärd ig`upp jäld`n lagum laungt autfrå ien raisgrån, so ig gryvled under min bö`n og åt litåv brod og tuorrköti. Ig bruked nufel åvå tuorrtackkyöted, men nu add ig bar nod siegt og tanut buckkyöt, så smäked mjäst sos no gamptobak. Starkt var ed og stinn vart ig, so ig fick luv och vail mig ien skyöru å ien raislegu dar under grå`n, dar ig var sos ien fjåsbyönn, fer nu add luddur kumid å. Bö`n add ig sos òvdgärd, og dar låg ig og lured og uld sjå um e`vild byrå ljuos`n, fer se uld ed verd kyöted åv. Tä slut vackned ig fel riktut og läged i og värmd mig ien skyöru, se tog ig bö`n og àingd upp àn i ien grån lainger frå jäldem, so int àn uld brinn upp, um ed byrd å svidå under grå`n.

Nu ljuosned ed og ig tuog byssu og uld ärå, än ig `ärd nån. Ig gick nogu stiekast, stanned og jällt andam fer tä `är àn. "Ju, ju, ig kennes vid kneppa ig!". Se stals ig undå för undå og `ärd å milumad. Työdurn vart kvicker og kvicker i näbbem, men ig stelld so ig fick ien raisgrån millå mig og työdram og byrd å kåjt ad, sos du vet ed bruker gå till. Og, jälpur-`ärr, ùr ig kåjt og låg nider! Tä slut kam ig fel stypplendes fram a` grå`n. Men nu al ed snart verd anad åv, fundired ig, og krop nid nist grå`n. Ig tuog fram iett skuot: "Edar mått fel ul va`iett duktit iett så ir so digert att vi`buott`n", uxt ig. Men då int e`gick in i patruonruomed, so sätt ig slutstycked muot grå`n og klämd ollt ig dugdä. Ed gick bra laungt men int ollt ed uldä. "Ig al pass å, dar àn blås, og stöt i ed!". Jaa, ig passed å og stöt til og e`min kläm. Men `ur gick ed? Juu, `antaed räsed nid min grå`n, men skuoted var dar summu stas ed.

Talustrott`n byrd nu å àn og: "Sykt nu, sykt nu, kring dig!" - Sagd àn. Ed ir fel guott kring sig nu, tainkt ig, men baj lited! Ig tuog fram fäilknaivin og brot upp lisslknaivin og bänd og brot. Men skuoted såt dar e`såt. Tä slut brussned knaivin åv invid skafted. Skit dan so gäv sig! Upp min styörst knaivin, og ig fros og ig brot og ig bändä. Rätt sos e` var så álked knaivin åv og fuor rätt in i tivlingin og skar änd inad biene i ien sajdu. Bra var ed ju att biened tuog muot, fer ellest edd naug ìel tivlingin a`fer åv. "Stjyöt nu, stjyöt nu, stick àn, stick àn!"- sagd talutrast`n. Og työdurn spiled, og tivlingen blyödde og svaidde og talutrast`n gav å.- "Tjiess, ukin lyötä!" "Ja, ig old å sting án nu, så dug får tarma!"- Sagd ig att ad talutrostem og rait upp mig fullt jälok. Työdurn flog og talutrast`n flytte sig, ig truor dier vart vider mig. Ig var og vid og fuor men tviked mig tä vind byssu nid i ien dritluok. Näst böem sätt ig mig og fundired yvyr ställning. Men tivlingin blyöd så uvljuot, så ig riev åv iett stytts åv skjortun og linded å og fuor ìem. " Ien eller gaung ir ed allt ig so tar knallàttbyssu", mient ig. Se kam ig fel ìem nos´n! Kelinge jält å kuotå pärur og iettres og puttred, og ig uld fel fram min työderkyöted ig. Og ig var tvungin tal ùm mett äländes öde.-"Dig al àn skick åv, um án ir kyötlos", sagd å, "so kumb dug att min åv skjuortu å fingrum og oder åvdiel´n å rydjem!". Og ven å sagd, ses å fick ried å ig add glemt luddum, ed vill ig säg åv iess`n eller- kanski.

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-18 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Munart
Stavningsreform
Optativ
Modalt preteritum
Futurum preteriti
Supinum
Motivation
Innehåll
Prosodi