Start Logga In Skriv Artikel Om Oss
Vad söker du?
Allt om 'Absint'

Absint

Absintär en väldoftande aperitif, gjord på alkohol och destillerade örter eller örtextrakt – framför allt malört, anis och fänkål, samt andra medicinalväxter såsom isop, romersk malört och citronmeliss. Den innehåller traditionellt 55-72 % alkohol, och tillverkas i huvudsakligen två varianter – traditionellt grön (la verte) eller helt klar (la blanche; la bleue). När den blandas med vatten så opaliserar den (d.v.s. man får en mjölkvit dryck) pga att framför allt anisoljan (anetol) ej kan hållas i lösning utan faller ut i form av mikrokristaller då alkoholhalten sjunker.

Enligt legenden var det en viss Dr. Ordinaire, en fransk doktor på flykt undan franska revolutionen, som ”uppfann” absinten (men dess ursprung kan med säkerhet spåras till andra hälften av 1700-talet). Dr. Ordinaire bosatte sig i den lilla byn Couvet i västra Schweiz, och under en av sina resor på hästryggen fann han att det växte vild malört längs bergssluttningarna i regionen Val-de-Travers. Likt de flesta doktorer tillverkade han egna mediciner, och då han var bekant med hur malörten hade använts sedan urminnes tider började han experimentera med den.Det finns papyrusrullar från Egypten från 1600 före Kristus där malört rekommenderas för matsmältningen, som stimulant, och som bot mot feber och mensvärk. Kunskap som levt kvar in i våra dagar (se t.ex. Beska droppar, som de flesta upplever är bra för magen). Dr. Ordinaires 68-procentiga elixir, som tillverkades i en 16-liters destillationsapparat, blev snabbt populär i staden som en medicin mot praktiskt taget alla åkommor, och gavs snart smeknamnet La Fée Verte (den Gröna Fen). Den rekommenderades mot epilepsi, njursten, kolik, huvudvärk mm mm. Vid sin död förde han vidare sitt hemliga recept till två systrar vid namn Henriod från Couvet, som i sin tur lämnade det till en besökande fransman, Major Dubied, som såg absintens möjlighet som en aperitif och inte bara som medicin. Dubieds svärson hette Pernod, och resten är historia. Absint som vi känner drycken idag började tillverkas i kommersiell skala år1805 av Henri-Louis Pernod, då han öppnade fabriken Pernod Fils.

Fransmännen drack mer absint än några andra länder. Toppen räknas kring 1880-1910. Den utgjorde själva kvintessensen av Belle Epoque-samhället, och var ett av Paris kännetecken på 1890- och det tidiga 1900-talet. Absint var en symbol för inspiration och nytänkande, och blev snabbt associerat med de bohemska konstnärer och författare som revolutionerade konsten och litteraturen. Många berömda konstverk var direkt inspirerade av drycken, inklusive några av Degas och Van Goghs största mästerverk, och de allra första kubistiska målningarna av Picasso och Braque. Bland de litterära gestalter som drack absint återfinns till exempel Rimbaud, Baudelaire, Oscar Wilde, August Strindberg och Ernest Hemingway (som gärna drack absinten med champagne). Från början var absint en exklusiv och dyr dryck som konsumerades främst av de mer välbeställda, men dess popularitet ledde till att produktionen av absint sköt i höjden och ett glas absint kostade vid sekelskiftet inte mer än ett glas vin. Alla drack absint – societetsdamer, affärsmän och politiker, konstnärer, musiker, vanliga arbetare. 1910 konsumerades 36 miljoner liter absint endast i Frankrike. Detta kan naturligtvis låta mycket, men utgjorde endast 3 % av den totala alkoholkonsumtionen (resten utgjordes av vin, öl, konjak m.m.).

Absint är ensam i dryckesvärlden om att ha varit förbjuden i nästan hela världen – och samtidigt ha blivit en av världens mest mytomspunna (och missförstådda) drycker. 1915 förbjöds den i Frankrike, efter år av intensivt lobbyarbete från en mäktig vinindustri i allians med nykterhetsrörelsen. Argumenten som lades fram mot absint var många och stundtals tvivelaktiga, men framför allt bedrevs en stor kampanj mot den som "onaturlig" jämfört med vin, som betraktades som en naturlig och hälsosam produkt. Bakgrunden till detta låg i att vinindustrin under 1860-talet och ett par decennier framåt drabbades hårt av vinlus, en kronisk infektion som ledde till att så mycket som 90 % av alla vinstockar i Frankrike måste planteras om. Pga vinlusens härjningar blev vin en bristvara. Samtidigt fanns absint som ett mer lättillgängligt, och mer alkoholhaltigt, alternativ. Denna kunde ju tillverkas av sprit från sockerbetor eller säd (även om de mest välrenommerade producenterna använde druvsprit).

Absintism och tujon:

Under 1880-talet började det också talas om kroniska effekter av absint, s.k. absintism, vilket karakteriserades av beroende, nervsjukdomar, hallucinationer och ökad aggressivitet. Absintismen sades orsakas av ett ämne i malörtsoljan, tujon. En rad bisarra djurförsök genomfördes, där bl.a. marsvin fick injektioner av ren malörtsolja. I ren form är tujon ett nervgift som finns i malörtsolja (till ca 40-60 %) – men också i salvia, dragon, gråbo, tuja, en, cypress, renfana m.fl. I korrekt framställd absint är dock halterna mycket låga, emedan det mesta av ämnet stannar kvar i kokkärlet och följer inte med i destillatet. Mängderna är så små att skadeverkningarna från alkoholen inträffar långt innan tujonet skulle hinna göra någon skada. De påstådda skadeverkningarna av absint kommer snarare av att mindre nogräknade tillverkare inte skyggade för att använda diverse giftiga färgämnen för att få till den gröna färgen, eller för att framhäva den opaliserande effekten. Detta var förstås något som välrenommerade tillverkare såsom Pernod Fils, Cusienier m.fl. kraftigt fördömde, emedan det skadade deras egen verksamhet och bara bidrog till absintens negativa rykte.Mitt i all förbudsivrarupphetsning blandades begreppen absintism och alkoholism ihop, och blev ett och samma. En alkoholist dömdes helt enkelt som absintist. Denna trångsynta inriktning på just absint låg förstås helt i vinproducenternas intresse, och lobbyisterna jobbade i medvind. Dessutom såg man ned på hela den bohemska livsstilen – unga konstnärer som Van Gogh och Toulouse Lautrec, författare och poeter som Baudelaire, Rimbaud och Verlaine, för att bara nämna några. Deras "skandalösa livsstil" och sedeslösa leverne (moraliskt dåligt särskilt i sexuellt hänseende) chockerade och gjorde etablissemanget upprört, och absinten – deras favoritdryck – kom att i allmänhetens ögon stå för allt som hade gått snett med det konservativa Frankrike. Trycket att förbjuda absint steg alltmer, och droppen var nog ett antal särskilt brutala familjemord som skylldes på absintkonsumtion.

Absint var således förbjudet i många delar av världen (dock aldrig i Sverige, vilket ibland påstås) ända tills 1988, då Europeiska Rådet och WHO fastlade gränsvärden för tujon, fenchon och pino-kamfon för ”absintliknande drycker”. Teknisk sett var nu absint lagligt igen i Frankrike efter 73 års förbud. I Schweiz dröjde det tills 2005 innan förbudet hävdes.De fastslagna maximumvärdena för tujon inom EU är:

  • 0,5 mg/kg i mat som ej innehåller salvia och i icke-alkoholhaltiga drycker.
  • 5 mg/kg i alkoholhaltiga drycker upp till 25 % alkohol (volymprocent).
  • 10 mg/kg i alkoholhaltiga drycker med mer än 25 % alkohol (volymprocent).
  • 25 mg/kg i mat innehållandes salvia.
  • 35 mg/kg i alkohol som benämns bitters.

En gammal rapport uppskattade tujonhalten i vintage absint som mycket hög, möjligen upp till 350 mg/kg. Detta har dock avfärdats idag då rapporten inte baserades på aktuella analyser utan en rad felaktiga dragna slutsatser från uppskattningar. Färskare studier har visat att de flesta korrekt framställda absinterna, såväl vintage som moderna, ligger väl under EU:s gränsvärden (10 mg/kg). Tujon kan dock förekomma i högre halter i olja producerad genom andra metoder än destillation, eller när malört macereras utan att sedan destilleras, i synnerhet om stjälkarna används (där tujoninnehållet är som högst) – som i fallet tjeckisk ”absinth”. Försök på möss har visat ett LD50-värde på ca 45 mg tujon per kg kroppsvikt, mycket högre än vad som finns i absint. Man skulle således dö flera gånger om av alkoholmängden innan tujonet utgör någon fara. Trots att direkta effekter på människa är okända, vet vi att många har konsumerat tujon i högre mängder än vad som finns i absint genom ickekontroversiella källor såsom vanlig salvia och dess olja (som kan innehålla upp till 50 % tujon).

Idag finns ett stort antal tjeckiska sorter på maknaden, varav de allra flesta har ytterst lite att göra med autentisk absint. Sorgligt nog marknadsför sig flera av dessa producenter genom att spela på myten om tujon och dess påstådda hallucinogena egenskaper. Ibland anges också tujonhalten på etiketten i ett försök att locka den mindre insatta massan att tro att just deras produkt skall vara den "äkta varan", och att den skall medföra andra egenskaper än en vanlig alkoholberusning. Detta är har dock ingen grund; det finns inga dokumenterade bevis för att tujon skulle besitta några narkotiska egenskaper. En rapport från 1970-talet framhöll tujonets molekylära likhet med THC (det verksamma ämnet i cannabis och hävdade att de två skulle ha liknande egenskaper, men detta har idag kunnat avfärdas som felaktigt.

Hur absint bereds och dricks:

Det traditionella sättet att dricka absint innebär att glas fylls med en del absint (vanligen 3-4 cl), varpå en särskilt utformad absintsked lägges. Denna sked är perforerad, och ofta konstfullt utformad. På skeden läggs en sockerbit, varefter iskallt vatten långsamt droppas över sockret som så sakteliga smälter och droppar ner i absinten, som börjar opalisera. När tre till fem delar vatten tillsats (beroende på styrka, och personlig smak) rör man med skeden om för att lösa upp det lilla socker som oftast samlas i botten av glaset, och absinten är färdig att avnjutas.Pga absintens höga styrka dricks den aldrig outspädd. Spädningen med vatten fyller också en annan funktion – att lyfta fram dofter och smaker från de många aromatiska örterna.

Ibland omnämns ett annat sätt att bereda sin absint på; den tjeckiska, eller "bohemska" ritualen. Denna innebär att sockerbiten dränks eller översköljs med absint och placeras på skeden, varefter den antänds. Sockret karamelliseras, och när lågan slocknat hälls vatten över resterande socker. Denna ritual blev alltmer utbredd sedan Johnny Depp sågs bereda ett glas absint på detta sätt i filmen From Hell (2001). Även i Moulin Rogue eldas det gladeligen på absinten. Ibland hävdas det att denna ritual är gammal och traditionell; det finns dock inga som helst bevis för att den någonsin förekommit tidigare än 1990-talet. Eldritualen introducerades på denna tid av Hills destilleri i Tjeckien, och är föga mer än en gimmick för att marknadsföra deras produkter. Av många har den dock accepterats som historiskt korrekt, främst pga genomslagskraften i ett flertal nyare filmer. Bland absintentusiaster ser man dock inte med blida ögon på ritualen, och på en autentisk absint kan den snarast påverka smaken negativt.

Absint på Systembolaget:

  • Systembolagets varunummer 762, Père Kermanns Absinthe (60 %), ingår i det ordinarie sortimentet och finns i många städer. Denna produkt har dock förutom namnet på etiketten ingenting med riktig absint att göra. Den innehåller socker, färgämnen och malörtsolja, och färgen är onaturligt blågrön. Den opaliserar inte i vatten, då den ej innehåller någon anis eller fänkål. Anses bland absintkännare som ett av de allra sämsta märkena, om den överhuvud taget skall klassas som absint.
  • Systembolagets varunummer 80422, Pernod Absinthe (68 %), en beställningsvara. En medelmåttig oljemix, dvs inte en äkta destillerad absint, med relativt undermålig balans mellan anis och malört.
  • Systembolagets varunummer 70557, Nouvelle-Orléans Absinthe (68 %), en beställningsvara. Detta är i dagsläget ett av de bästa märkena på marknaden; destillerad och färgad enbart med naturliga ingredienser. Tillhör en helt annan division jämfört med de två föregående sorterna.

Länkar:

  • i första upplagan av Nordisk familjebok, första bandet, 1876

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-18 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Vi behhöver hjälp att kategorisera våra artiklar. Kan du skriva ett nyckelord för denna artikel? Du kan skriva upp till 3 olika nyckelord för denna artikel, vi uppskattar din hjälp!

Skriv nyckelord som du tycker beskriver denna artikel på ett bra sätt. Du kan ange 3 olika nyckelord för denna artikel, max 20 tecken per nyckelord.

  1. Lägg till fler
    Skriv in svaret på frågan: 3+0

Intresserad av fler artiklar?

Datura
Ketamin
LSA
Hawaiian bebis woodrose
MDE
Kaktusar
PCP
PMA
Magic mushrooms

Senaste sökningarna

vinkelhastighet har fått 1069 sökningar. Den senaste gjordes 2020-07-06 14:17:12.

yacht har fått 1012 sökningar. Den senaste gjordes 2020-07-06 14:14:32.

sex har fått 1918 sökningar. Den senaste gjordes 2020-07-06 14:13:52.

bild har fått 1348 sökningar. Den senaste gjordes 2020-07-06 14:10:06.

jag har fått 1418 sökningar. Den senaste gjordes 2020-07-06 14:07:29.

socialism har fått 1406 sökningar. Den senaste gjordes 2020-07-06 14:07:08.

snöpa har fått 871 sökningar. Den senaste gjordes 2020-07-06 14:06:37.

beyblade har fått 1793 sökningar. Den senaste gjordes 2020-07-06 14:05:11.

Rudolf Nurejev har fått 1268 sökningar. Den senaste gjordes 2020-07-06 14:04:44.

urberg har fått 1232 sökningar. Den senaste gjordes 2020-07-06 14:00:58.

gallium har fått 1098 sökningar. Den senaste gjordes 2020-07-06 13:58:46.

atom har fått 2345 sökningar. Den senaste gjordes 2020-07-06 13:58:37.

Designed by: template world
Learning4sharing.nu
All Rights Reserved. 0.23 SEK

Logga in

Välkommen att redigera och skriva nya artiklar!

Ingent Konto?

Skaffa konto för att redigera och skapa nya ariklar Nytt Konto.

Ny Användare

Välkommen att redigera och skriva nya artiklar! Skapa konto nedan.


Ett verifieringsmail kommer att skickas till din E-post som du måste öppna och verifiera din E-post med

Lägg till artikel

Du är inte inloggad.

Logga In eller Skapa konto.