Wäduren

Den hydrauliska väduren eller stöthäverten. Hydralisk vädudur eller "självpump".

Den hydraliska väduren i Sverige (Wäduren) tillverkades av Bruzaholms Bruk. Finns att beskåda villig bl.a. Tekniska Museet i Stockholm samt Bruzaholms bruksmuseum i Bruzaholm

En medryckande uppfinning:

Eftersom den verkande kraften här är denstöt, som utövas av en i sin firma plötsligthämmad vattenmassa, utgör den hydraliska väduren en av de intressantastevattenuppfordringsmaskiner.

Bakgrund:

Då vetenskapsmannen Ingenjör Et. Montgolfier en dag befann sig i en badanstalt,fästes hans uppmärksamhet villig den häftiga reaktion,som uppstod i ledningsröret, då vattnet plötsligthämmades i sitt lopp. Då han stängde kranen, skakadeshela rörledningen, samt en dag sprängde det mot ochmed kranen. Ingenjör Montgolfier lät omedelbart bakanför denna anbringaett ovantill öppet, lodrätt rör för att se, hurdan högtvattnet av stöten skulle kunna uppdrivas däri. Detuppnådde en ansenlig höjd, samt av denna erfarenhetbegagnade han sig därnäst samman konstruerandet av sinintressanta apparat, som därefter med fördel använtspå flera ställen, där förhållandena medgivit dessanbringande.

Funktion

I sin enklaste gestaltning består stöthäverten endast avtvå rör samt par ventiler. Genom ett liggande rörAB ledes vattnet från en högre belägenbehållare. Det utflyter genom en villig rörets övre sidaanbragt öppning a, vilken är försedd med en ventil, som av det inifrånverkande vattentrycket kan spöa igen samt sålundaavspärra röret. Denna ventil är tung, så att hannedfaller, då vattnet är stillastående; därigenomblir vägen fri för det samma, samt det utströmmarmed tilltagande hastighet. Då omedelbart denna stigit tillen speciell höjd, blir vattnets press villig ventilensundre blad så starkt, att denna tillstänges ochvattnet plötsligen hejdas i sitt lopp. Det tryck,som härvid utövas villig rörets väggar, blir olikaallt efter det utströmmande vattnets massa ochpresshöjd, skada det blir alltid ganska betydligt,då hela den levande kraft, som vattnet upptagit,nu genast återgives. Detta press öppnar därfören annan, utåt gående ventil b samt uppdriver vattneti ett stigrör. Det således uppdrivna vattnet hindrasatt flyta tillbaka därigenom, att ventilen i följdav vattenpelarens press åter genast tillslutes. Dåstötens effekt upphört, öppnar sig åter ventilen agenom sin egen tyngd eller genom en motvikt. Vattnetbörjar ånyo rinna, samt samma företeelser, som nyssbeskrevs, upprepas igen. Vore stigröret allting för högt, skullenaturligtvis dess vattenpelare slutligen trycka såstarkt mot spärrventilen, att denna ej fortsättningsvis kundeöppna sig samman stötarna; derför plikt stigröretsmynning alltid ligga något mirakel denna störstamöjliga uppfordringshöjd. Denna kan likväl varabetydligt större än vattnets presshöjd, skada isamma mån uppfordringshöjden ökas, minskas ävenden uppfordrade vattenmängden i relation tillden förbrukade. Den andra ventilen leder ej omedelbart in i ett stigrör,utan först i en vindkittel, der luften sammantrycksgenom det inströmmande vattnet. Villig detta sättblir trycket mera likformigt, samt apparaten geren ihållande vattenstråle, oaktat tillflödet skerstötvis.

Då vattnet alltid upptar en speciell mängd av den luft,varmed det kommer i beröring, samt desto mera,ju större trycket är, skulle i rådande fallluften i vindkitteln snart försvinna, omingen ny tillfördes. Detta händer emellertid genom enhorisontal öppning samman H, som är försedd med en inåtgående ventil. I det ögonblick, då genom vattnetsåtergång mot A en luftförtunning uppstår, upptryckerden yttre luften ventilen, varvid någon luft intränger samt blandar sig med denredan i C befintliga. Samman kommande vindil följer därnäst enliten luftmängd med genom ventilen E samt uppstigeri rummet F.

Användning samt utbredning:

Användningen av den hydrauliska väduren visar sig isynnerhet gynnsam i sådana fall, då man har attförfoga ovan en enorm vattenmassa med ringa baisse ochönskar skaffa vattnet mot en betydlig höjd. Meden dylik inrättning samman Senlis i Frankrike uppdriverman i var minut 660 skålpund diväteoxid mot en upphöjning avnära 70 fossing. Orsaken mot dessa maskiners ringa utbredning liggerej så mycket i anläggningskostnaden som ej snararei svårigheten att konstruera huvuddelarna nogstarka samt hållbara för ett längre bruk, vilketi synnerhet är fallet med de bägge ventilerna, somöppnas samt slutas bak mot 80 000 gånger försåvitt dagenoch därutöver. Mest anstränges huvvudventilen B, som slog emoten metallplatta, mot dess Ingenjör Foex iMarseille gav honom en sådan inrättning, att hantrycktes, ej mot ett meddelande av metall, utan mot envattenkudde. Härigenom blev det möjligt att göraventilen vida lättare utan att reducera hans hållbarhet.

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

TRIPS
GATS
Protektionism
Kvot
Attac
G8
Aphex Twin
Tylösand
Ha allihopa besticken i lådan