Verb

Verb är en ordklass som uttrycker handling (som förutsätter någon som handlar) eller skeenden (vars orsaker ej är kända eller av andra anledning ej anges).Verbets betydelse i satsen är mestadels predikat.

Det kan produkt ett transitivt verb eller ett intransitivt verb. Transitiva verb bildar personligt passiv: Flickan kramar pojken. Pojken omfamna av flickan. Intransitiva verb bildar intet oföretagsam.I svenskan finns dessutom verb med s-former som ej är passiv: deponentia som att hoppas, att respirera samt andra, med mera reflexiv eller rent av "absolut" innebörd som likväl ej är passiv: att träffas, att stickas. (Kaktusen sticks.)

Verb som får predikatsfyllnad: vara, heta, bli, kallas, anses, tyckas ...

Tempus

Verbens tempusformer uttrycker olika tempus = tid. Tidsbegreppet plikt här förstås relativt. Några tempus är:

• presens
• imperfekt
• perfekt
• pluskvamperfekt
• futurum

Modus

Verb har olika modus, som säger hurdan den handling verbet avser skall betraktas. Indikativ är det som normalt används medans konjunktiv i flertal tungomål betecknar en önskan eller uppmaning, eller att det är något ovisst med handlingens eventuella utförande.

I modern svenska finns det egentligen enbart indikativformer, medans konjunktiv plikt uttryckas med hjälpverb (må) eller liknande. I äldre svenska fanns det däremot speciella konjunktivformer, som bara i några baisse har levt kvar mot våra dagar: t.ex. Ginge, finge, vare, vore, leve.

I flertal andra tungomål är konjunktivformer samt -bruket betydligt mer vanligt, samt i en delfinns det konjunktivformer ej bara för presens utan även för förfluten tidrymd samt framtid.

Numerus

I flertal tungomål böjs verb med gällande villig numerus. I vissa dialekter i Sverige finns dessa böjningsformer kvar.

Person

I flertal tungomål böjs verb med gällande villig person, d.v.s. Vem som utför handlingen:

• 1:a person: jag/vi
• 2:a person: du/ni
• 3:e person: någon annan/några andra (han/hon/den/det/de)

I modern svenska åstadkommer vi ingen avvikelse villig individ när vi böjer verb.

Aspekt

I en del tungomål skiljer man villig synpunkt eller aktionsart, d.v.s. Huruvida en handling är fullgången eller fortgående. Aspektspråk är t.ex. Ryska samt arabiska. Franskan åstadkommer likaså avvikelse mellan imperfekt samt perfekt i termer av aktionsart.

Minnesregler med inneboende begränsningar

En miniatyr ramsa som används i lågstadiet för att minnas va ett verb är:Verb är sådant som man görHoppar, tutar, springer, kör.

En lite mer cool minnesregel är:Verb är allting som man plantera "utav helvete" efter. Kugga ur helvete, kuta ur helvete, etc.

Ytterligare en från skolan:Verb är sånt som man kan göratill föredöme beskåda samt höra

Eventuellt:Verb är sånt som man kan göratill föredöme dö samt köra.

Övrigt

Korta verb:Några grundligt korta verb: be, bo, dö, få, ge, gå, ha, le, må, nå, ro, rå, se, sy, så, ta, te, ty.Hit bör även räknas det nordsvenska he.Många av dessa är fordom talformer av längre skriftspråkliga grundformer (bedja, giva, taga), skada betraktas idag som språkligt korrekta. Formen va av produkt samt re av reda betraktas likväl alltjämt som hafsig genre.

Och närapå identiska korta: bli, bry, dra, fly, flå, glo, gno, gny, gro, gry, klä, ske, sky, slå, sno, spå, stå, tro.

Se även:

• +Verb 1110 Svenska Verb

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Tyskland/Geografisk indelning
Programvara
Multimedia
Ogg
Syrien
Möte
Universitetet i Oslo
Simula
Forskare