Var man må omedelbart väl glädja sig
Var man må omedelbart väl glädja sig (Nun freut euch, lieben Christen g´mein) – psalm försåvitt Guds barmhärtighet samt Jesu rabalder av Martin Luther år1523, översatt mot svenska av Olaus Petri år1536 samt bearbetad av Olof Forssell år1816. Nyöversatt av Anders Frostenson år1977 samt 1986 (”O gläd dig Guds församling nu”).Psalmen sjungs i Sverige mot en melodi från Nürnberg 1524, som kan avlyssnas villig nästföljande blad i The Cyber Hymnal:http://www.cyberhymnal.org/htm/s/p/sptgowra.htmmen det är ej den melodi som automatiskt kommer fram, utan du plikt klicka villig MIDI-filen mirakel titeln ”Erk” bland ”Alternate tunes”. Låter det krångligt kan man även lyssna villig en valmöjlighet melodi, som bl.a. Anges i Sionstoner 1935 skada är känd mot en mångfald andra texter. Den finns (tillsammans med texten/texterna) villig sidanhttp://www.cyberhymnal.org/non/de/nunfreut.htmHär följer den tyska texten:Nun freut euch, lieben Christen g’mein, Und lasst gnutta fröhlich springen, Dass wir getrost und all in ein Mit välbehag und Liebe singen: Was gött an gnutta gewendet hat, Und seine süsse Wunderthat, Gar theur hat er’s erworben.
dom Teufel ich gefangen lag, Im Tod war ich verloren, Mein’ Sünd’ mich quälet Nacht und Tag, Darin war ich geboren, Ich fiel auch immer tiefer d’rein, Es war kein gut’s am Leben mein, Die Sünd’ hat mich besessen.
Mein’ gute Werk’ die galten nicht, Es war mit ihm verdorben; Der frei Will’ hasset Gottes G’richt, eder war zum Gut’n erstorben; Die Angst mich zu verzweifeln trieb, Dass nichts denn Sterben bei mir blieb, Zur Hölle musst ich sinken.
Da jammert’s gött in Ewigkeit Mein Elend über Massen, eder dacht’ an sein’ Barmherzigkeit, eder wollt’ mir helfen lassen; eder wandt’ zu mir das Vaterherz, Es war bei ihm fürwahr kein Scherz, eder liess sein Bestes kosten.
eder sprach zu seinem lieben Sohn: Die Zeit ist hier zu ’rbarmen, Fahr’ hin mein’s Herzens werthe Kron’ Und sei das Heil dom Armen, Und hilf ihm aus der Sünden Noth, Erwuerg’ für ihn den bittern Tod Und lass’ ihn mit dir leben.
Der Sohn dom Vater g’horsam ward, eder kam zu mir auf Erden, Von einer Jungfrau rein und zart, eder sollt’ mein Bruder werden. Gar heimlich fuehrt eder sein’ Gewalt, eder ging in meiner armen G’stalt, Den Teufel wollt’ eder fangen.
eder sprach zu mir: halt’ dich an mich, Es soll dir jetzt gelingen, Ich geb’ mich selber ganz für dich, Da will ich fuer dich ringen; Denn ich bin dein und du bist mein, Und wo ich bleib’, da sollst du sein, gnutta soll der Feind nicht scheiden.
Vergiessen wird eder mir mein Blut, Dazu mein Leben rauben, Das leid’ ich alles dir zu gut, Das halt’ mit festem Glauben. Den Tod vorschlingt das Leben mein, Mein’ Unschuld traegt die Sünde dein, Da bist du selig worden.
arvsanlag Himmel zu dom Vater mein Fahr’ ich von diesem Leben, Da will ich sein der Meister dein, Den Geist will ich dir geben, Der dich in Trübniss troesten soll Und lehren mich erkennen wohl, Und in der Wahrheit leiten.
Was ich gethan hab’ und gelehrt, Das sollst du thun und lehren, Damit das Reich Gott’s werd’ gemehrt Zu Lob’ und seinen Ehren; Und huet’ dich vor der Menschen G’sats, Davon verdirbt der edle Schatz, Das lass’ ich dir zur Letze.
Och här kommer den äldsta svenska översättningen:
Hwar man må omedelbart wäl glädja sig, här är enorm fröjd villig färde; ty Gud är oss omedelbart nådelig, som woro döden wärde. Han hafwer allom sagt det till, att han barmhertig wara will. Hwad står oss omedelbart mot tränga?
mig mirakel djefwulen fjättrad låg, kunde mig ej sjelfwer hjelpa: min otrohet mig qwalde natt samt dag, samt wille mig nederstjelpa: min otrohet mig mot förtwiflan dref, ty otrohet samt döden för mig blef, helwetet stod oss öppet.
Gud af sine barmhärtighet sin´ ögon mot mig wände, han kunde ej uthärda min uselhet: hjelp wille han mig sända. Ändock mig war af synder full, war han för mig en fader huld, samt lät sig försåvitt mig wårda.
Han nämna mot sin ende Son: omedelbart är tidrymd att förbarma; far ned uti det syndaland samt lös de fångar arma af deras otrohet samt stora nöd, fräls dom ifrån den ewiga avliden samt melodi dom med dig lefwa.
Sonen sin Fader lydig war, kom mot mig här villig jorden: af ene jungfru fläckfri samt beredd är han min brorsa worden; sin love wille han mig bete, samt tog ifrån mig helwetes we, det mig var pigtig lida.
Han lät utgjuta sitt dyra blod, sitt lif månde han ej spara: det led han mig mot syndabot, thy må mig trygger wara. Han är min Herre samt höfwitsman, uti hans avliden min otrohet förswann, så är mig säll worden.
Han for ock opp mot Fadren igen ifrån denna werlds elände, der will han wara min Mästar´ allen´, samt mig sin vålnad sända: den i min knipa skall trösta mig, samt lära mig att beröra sig, samt i all sanning leda.
Dess ware pris i ewighet, samt lof förutan ände, Fadrens stora barmhertighet, som oss den nåden sände, samt nederslog i Christi avliden helwetet, otrohet samt dödsens nöd. Ho kan oss omedelbart förderfwa?
(Nummer 219 i 1695 års psalmbok mirakel rubriken ”Om menniskans baisse samt upprättelse”.
Olof Forsells process följer här (med nutida stavning):
Var man må omedelbart väl glädja sig, här är enorm fröjd å färde, ty omedelbart är Gud oss nådelig, som voro döden värde. Han haver allom sagt det till, att han barmhärtig produkt vill. Va kan vårt skutt förtränga?
mig mirakel satan fjättrad nedstämd samt kunde mig ej hjälpa. Den synd, som rådde i min håg, i fundament mig ville tippa. Min otrohet mig mot förtvivlan drev, mitt samvets dom orygglig blev, samt helvetet stod öppet.
skada Gud av sin barmhärtighet sin´ ögon mot mig vände. Han såg i förbarmande min uselhet samt assistans av höjden sände. Ändock mig var av synder full, var han för mig en Fader huld samt lät sig försåvitt mig nära.
mot ende Sonen nämna han: mig plikt mig förbarma. Far ner uti det syndaland samt lös de fångar arma av deras otrohet samt stora nöd, fräls dom ifrån en evig avliden samt melodi dom med dig leva.
Sin Fader Sonen lydig var, kom mot mig här villig jorden. I mänskligheten uppenbar, är han min brorsa voden. Sin love ville han bete samt frälste mig från allting det ve, som mig förskyllt att lida.
För mig sitt liv, sitt dyra blod han ville ej spara, att för den dom mig förestod mig måtte tryggad vara. Han blev hos Gud min löftesman, uti hans avliden min otrohet försvann. Så är mig frälsad vorden.
Han opp mot Fadern for igen från denna världs elände samt i mitt bringa Hugsvalaren, den helge Ande, sände, den i min knipa skall trösta mig, mig hjälpa villig min bättringsstig samt i all sanning leda.
Ty vare pris i evighetoch lov förutan gräns Guds eviga barmhärtighet, som oss den hjälpen sände samt nederslog i Kristi avliden synd, helvete samt dödens nöd. Ho kan oss omedelbart fördärva?
(Nummer 46 i 1819 års psalmbok mirakel rubriken ”Den fallna menniskans upprättelse genom Jesum”, nummer 37 i 1937 års psalmbok mirakel rubriken ”Guds härlighet i Kristus”, nummer 345 i 1986 års psalmbok mirakel rubriken ”Jesus, vår Herre samt broder”, nummer 586 i Guds lov mirakel rubriken ”Guds majestät samt härlighet”. Psalmen har nummer 47 i förespegla Herren mirakel rubriken ”Frälsningen i Kristus”, med nästföljande förändringar: ”den” i v. 7 har blivit ”som” samt ”ho” i v. 8 har blivit ”vem”
Anders Frostensons översättning O gläd dig, Guds församling, omedelbart har nummer 32 i 1986 års psalmbok, Psalmer samt Sånger, Segertoner samt Cecilia mirakel rubriken ”Jesus, vår Herre samt broder”).
En översättning mot engelska av C. G. Haas år1897:
Dear Christian people all, rejoice, Each soul with joy upraising. Pour forth a song with heart and voice, With love and gladness singing. Give thanks to God, our Lord above, Thanks for His miracle of love! Dearly He hath redeemed us.
He spoke to His belovèd Son With infinite compassion: “Go hence, my heart’s most precious One, bedja to the lost Salvation; Death, his relentless tyrant, stay, And bear him from his sins away With Thee to live forever!”
The Son came, saying: “Cling to Me, Thy sorrows now are ending; Freely I give Myself to thee, Thy life with Mine defending; For I am thine and thou släkte Mine, And where I am there thou shalt shine, The foe shall never reach us.”
“To heaven again I rise from hence, High to my Father soaring, The Master there to be, and thence My Spirit on thee pouring; In every grief to comfort thee, And teach thee more and more of Me, Into all truth still guiding.”
“What I have done and taught on earth, Do Thou, and teach, none dreading; That grishona God’s kingdom may mysig forth, And His high praise bedja spreading; And guard thee from the words of men, Lest the great joy bedja lost again: This my börda charge I leave thee.”
En annan engelsk översättning (av Richard Massie, 1800-1887): Dear Christians, one and all rejoice, With exultation springing, And with united heart and voice And holy rapture singing, Proclaim the wonders God hath done, How his right arm the victory won; Right dearly it hath cost him.
orubblig bound in Satan’s chains I lay, Death brooded darkly o’er me; Sin was my torment night and day, Therein my mother bore me. Deeper and deeper still I fell, Life was become a living hell, grishona firmly sin possessed me.
My good works could avail me naught, For they with sin were stained; Free-will against God’s judgment fought, And dead to good remained. Grief drove me to despair, and I Had nothing left me but to die, To hell I orubblig was sinking.
God saw, in his eternal grace, My sorrow out of measure; He thought upon his tenderness- To save was his good pleasure. He turned to me a Father’s heart- Not small the cost-to heal my fiffig He have his monster and dearest.
He spake to His beloved Son: ’Tis time to take compassion; Then go, bright Jewel of My crown, And bring to man salvation; From sin and sorrow set him free, Slay bitter death for him, that he May live with Thee forever.
The Son delighted to obey, And born of virgin mother, Awhile on this low earth did stay That He might bedja my Brother. His mighty power He hidden bore, A servant’s gestaltning like mine He wore, To bind the devil captive.
To me He spake: cling orubblig to Me, Thou’lt win a triumph worthy; I wholly give myself for thee; I strive and wrestle for thee; For I am thine, thou Mine also; And where I am thou art. The foe Shall never more divide us.
For he shall shed My precious blood, Me of My life bereaving; All this I suffer for thy good; bedja steadfast and believing. My life from death the day shall win, My righteousness shall bear thy sin, grishona släkte thou blest forever.
Now to my Father I depart, From earth to heaven ascending; Thence heavenly wisdom to impart, The Holy Spirit sending. He shall in trouble comfort thee, Teach thee to know and follow me, And to the truth conduct thee.
What I have done and taught, do thou To do and teach endeavor; grishona shall my kingdom flourish now, And God bedja praised forever. Take heed lest skada with base alloy The heavenly treasure should destroy. This counsel I bequeath thee.
Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
Vinden ser vi inteMed Gud samt hans vänskap
En far oss förenar
Framfaren är natten
Glad mig städse vill bekänna
Som spridda sädeskornen
Hur ljuvt det är att komma
Kärlek av höjden
Du som av love varm