Namnsdag

Innehåll- 1. Officiellt - 2. Relaterat - 3. Länkar

1. Allmänt

Namnsdagar har sitt ursprung i den kristna traditionen. Samt har sitt ursprung i den katolska kyrkans martyrologium samt dom tidiga namnlängderna, huvudsakligen en förteckning ovan helgon samt martyrer, samt namnsdagarna firades mot deras hedra. I dom katolska länderna bygger namnlängderna ännu villig en förteckning som utges av Vatikanen, den s.k. Calendarium Romanum Generale. Idag är namnsdagstraditionen levande i den grekisk-ortodoxa kyrkan samt i övriga ortodoxa kyrkor, samt i den romersk- katolska världen. Skada även i några protestantiska länder i östra samt norra Europa, varav Sverige samt Finland. I övriga Europa är namnsdagsfirande ytters sällsynt.

Den grekiske kyrkofadern Johannes Chrysostomos föreskrev år388, att målsmän skulle ge sina barn namn efter heliga personer. Helgonet skulle produkt både en förebild för sin namne samt en slags skyddspatron. Dessa heliga karlar samt kvinnor, som oftast var martyrer, togs in i den nya kyrkans martyrologium som fartfyllt växte mot en omfattande förteckning som indelades som en liturgisk almanack.

De östromska samt västromska kyrkorna komatt knalla skilda vägar, skada deras respektive martyrologium har en gemensam kärna. I den västromska kyrkan ställdes ej samma krav villig dopnamn, skada det förekom att barn döptes efter helgon. Därför kom ej dom bibliska namnen eller dom tidiga kristnahelgonnamnen att tränga ut dom etablerade germanskaoch keltiska namnen i Väst- samt Nordeuropa. Mirakel medeltiden speladevarken namnsdagar eller födelsedagsfirande någon större betydelse i Norden, då folket sällan visste vilken dag dom var födda. Gillen med helgonnamn brukade likväl celebrera sin patrons namnsdag. Främst villig 1500-talet anbefalldes att namngivning borde förekomma mot ett helgons ära, samt intyga barnet försåvitt helgonets förböner. Namnsdagsfirande började förekomma främst villig 1600-talet, från början bara bland hov samt aristokrati skada snart även hos folk i allmänhet.

Från 1700-talet samt framåt modifierades namnsdagslängden i Sverige samt Finland skada ej i andra länder. Mot en början fanns ingen enhetlig namnlängd i Sverige. Främst 1747 fick Kungliga Vetenskapsakademien ensamrätt att ge ut almanackor. Den första kalendern varstarkt influerad av dom katolska helgonnamnen, skada så småningomtillkom flera profana namn, bl.a. Från kungahuset. 1901 gjordes en genomgripande förändring av namnlängden som anpassades tilldå rådande namnskick. 1972 upphörde vetenskapsakademiens privilegium, samt det blev fritt för var samt en att offentliggöra sina egna almanackor samt namnlängder, vilket även gjordes, mot allmän bryderi. 1986 enades almanacksförlagen runt ett förslag från Esselte samt 1986 års namnlängd gavs ut med tre namn per dag. Senare reducerades namnen mot par per dag i 1993 års namnlängd. 1996 kallade Svenska Akademien mot ett rendezvous för att gälla bot i namnförvirringen.En arbetsgrupp bildades samt bestod av olika almanacksintressenter från bl.a. Språk- samt folkminnesinstitutet SOFI, Svenska språknämnden, folklivsforskare samt almanacksutgivare. 1998 lyckades man enas försåvitt det förslag som gav 2001 års namnlängd samt våra nuvarande namnsdagar.

2. Relaterat

• Namnsdag
• äldre namnlängder(1899 eller tidigare)
• 1901 års namnlängd
• 1986 års namnlängd
• 1993 års namnlängd
• 2001 års namnlängd

3. Länkar

• http://www.lysator.liu.se/alma/alma.cgi (inklusive markering av röda dagar)
• hos SCB

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Matris
Katarina Stenbock
Riksråd
Rymdfarkost
Helikopter
UFO
Rodel
Ugn
Cykel