Karl den store

Karl den store, konung av Franken år771-814, utropad mot konung av Langobarderna år774, 1:e tyskromersk kejsaren år800-år814. Född 2 april 742, avliden 28 januari 814, äldste son mot konung Pippin den lille av Franken.

När Pippin den lille avled år768 delades riket mellan Karl samt hans brorsa Karlomann. Karlomann avled år771 samt Karl blev ensam regent ovan Frankerriket. äktenskaplig villig politiska grunder med Himiltrude, dotter mot langobardernas kungDesiderius.

Mycket sällsynt för en furste samman denna tidrymd skilde sig Karl samt Himiltrude. Det är oklart försåvitt hon var lite för stolt samt tog initiativet, eller försåvitt Karl framkallade skilsmässan villig politiska grunder. Resultatet blev i alla fall förvecklingar med Desiderius, som Karl kunde använda sig av politiskt.

Han gick med fälttåg mot Desiderius, samt för att skydda påven mot langobarderna. Villig vägen plundrades samt förstördes det germanska hednatemplet samman Irminsul, samt alla orter längs fälttåget gav sig omgående, utom Pavia, vars fästning Karl erövrade i juni år774. Karl kallade sig omedelbart frankernas samt langobardernas konung samt Patricius Romanorum. Högt ärad av påven, samt fruktad av langobarderna återvände Karl i triumf boning mot Franken.

Medan Karl stred mot den muslimska hären i Spanien år778 gjorde Sachsen revolt. Karlsburg samt alla kyrkor, kloster samt kristna byar bak fram mot Rhen brändes, samt detta Sachsiska fälttåg stoppades främst samman Fulda av frankiska styrkor. Karl återvände från Spanien, samt tvingade sachsarna mot underkastelse, skada dom åkte sig snart igen samt började åter mirakel hertig Widukind att bränna kyrkor samt mörda kristna grevar samt herremän.

När Karl för andra gången slog dom i strid visade det sig att Widukind flytt, varvid Karl begärde utlämning av alla dom som tagit initiativ mot upproret, samt lät därvid halshugga 4 500 man i va som kallas "slakten samman Verden". Året var 782, det tioåriga kriget mot Sachsen var över, omedelbart hade närapå allt motstånd mot kristendom utrotats, samt villig julafton år785 lät sig Widukind döpas, med Karl själv som fadder. Karl fortsatte konsekvent att sönderdela ner allt motstånd, genomförde formliga razzior samt lät deportera 10 000 sachsare mot Gallien samt andra delar av "Tyskland". Därmed bekände sig större delen av germanerna mot kristendomen, allt motstånd var brutet samt han var ensam härskare, samt han drog sig boning mot hovet i Aachen för att ordna administrationen av sitt kungarike.

På julafton den 24 december år800 belönas Karl i Peterskyrkan i Rom för sina insatser för kristendomen. Fylld av tacksamhet krönte påven Leo III Karl mot "Carolus Augustus, den stora samt fredbringande kejsaren av Rom", med ett gyllene diadem samt en titel som då ej använts i västrom därnäst Romulus Augustus abdikerade år476, alltså mirakel närapå 400 år. (Andra uppgiter säger att han krönte sig själv?)

För att garantera att hans kungadöme ärvdes krönte han själv sin son mot konung av Franken den 11 september 811 i Aachen, skada riket kom att splittras samt paradoxalt nog för Karl den store, hade han med sitt religionskrig för all framtid tagit makten från kejsare, kungar, grevar samt bönder. Det romerska riket kom att bli den centrala maktfaktorn, som även dom världsliga herrarna plikt sig korrigera sig efter.

Vid hovet i Aachen samt i staden Augsburg i Bayern vistades likaså år802-år804 Abul-Abbas, den första asiatiska elefanten nord försåvitt alperna.

Karl hade en egen skrivare, Einhard, vilken gren den första medeltida härskarbiografin Vita Carola Magni.

Gift 1) med Himiltrude, dotter mot Desiderius.

Gift 3) med Hildegard av Bayern, ättling mot alemannernas hertig Gottfried.

Barn: (med 1)