Forngrav

Denna blad behandlar dom olika typer av forntida gravar som finns i gestaltning av fasta fornlämningar i Sverige. För en mer generell betraktelse, se: GravskickEn forngrav är en orubblig fornlämning, en grav från forntiden, kan ibland produkt en försvunnen, tidagare känd grav. Gravarna förekommer i flera olika typer samt modet har varierat mirakel olika tidsperioder.

Se även:

Flatmarksgrav:

Flatmarksgravarna är oftast svåra att upptäcka, så flertal är ej kända skada dessa borde produkt den valigaste typen av forngrav då gravskicket var i bruk mirakel större delen av stenåldern. I Sverige en tidsperiod försåvitt kanhända 7-8 000 år, från ungefär år10000 f.Kr mot ungefär år2500 f.Kr. Graven är en plant grop i marken, kanhända halvmetern djup där man lagt den döde som därnäst täckts med sten samt jord. Liknade gravar kom i bruk mirakel järnåldern skada hade då ofta en träkista eller, mer sällan, i gestaltning av en båtgrav, (se nedan). Kistan kunde produkt ganska väl tilltagen samt byggd av mindre stockar. Ibland var den i det närmaste kubformad samt gropen den satts i var därför ganska djup, opp mot par meter är ej sällsynt. Kistan har då täckts med ett ganska tunt lager jord. Omsider har stockarna ruttnat dän samt konstruktionen har fallit samman, lämningen efter den är en djup ganska fyrkantig grop i marken. Dessa är mycket lätta att förväxla med potatisgropar. I en del baisse har den grova kistan bara grävts ned mot hälften eller lagts direkt villig markytan samt en gravhög har kastats opp ovan den. Även då är det oftast en stor fyrkantig grop mitt i graven.

Megalitgravar:

Megaliter kallas dom fornlämningar som helt eller partiellt består av större stenblock samt däribland flertal av dom gravtyper som listas nedan. Dessa är: hällkista, gånggrift, dös, mittblocksgrav, skeppssättning, domarring samt gravar med en omgärdande harg.

Hällkista:

Hällskistorna kom i bruk mirakel stenålderns slutskede. Gravarna är uppbyggda av lesbisk stenblock som bildar en kista som täckts med stenar samt mylla samt ibland även ett röse. Kistorna har varit i bruk mirakel en längere cykel samt kan innefatta lämningar efter ett flertal begravningar.

Dös:

En dös är en relativt sällsynt gravtyp. Dösen är en stenkammargrav som består av ett mängd (vanligtvis 4 - 8 st) ganska stora stenblock som är uppställda så att dom lutar mot varandra samt ovanpå dessa ligger ett oftast rejält, (20 nyans samt mer förekommer), oftast plant topp-block så att det liknar en pall eller ett bord. Dösar är i allmänhet ej täckta skada undantag finns, Skeringedösen exempelvis. Dösar är dom tidigaste megaliterna i landet, dom älsta antas produkt opp emot 7 000 år. Även ett uppallat block kan produkt en dös, (se mittblocksgrav nedan), det är marigt att se någon tydlig gräns mellan typerna. Ungefär 70 dösar är kända i landet, dom flesta, samt älsta finns i Falbygden Västergötland. Gravskicket var betydligt vanligare i Danmark skada även villig Irland finns flertal dösar. Dom äldsta irländska samt svenska dösarna räknas mot några av dom tidigaste megalitmonumenten i världen.

Gånggrift:

Gånggrifter är en ganska sällsynt gravtyp. Det beror bland annat villig att det är en ganska avancerad konstruktion i relation mot deras ålder. Gånggrifterna i Sverige är från senare delen av stenåldern samt antas produkt ungefär 4 000 mot 6 000 år gamla. Gånggrifterna är byggda av platta stenblock som sätts opp som väggar mot gravkammaren. In mot kammaren finns en gång, även där med platta stenblock som väggar. Gravkammaren är täckt med ett, oftast plant topp-block av större format, gången med mindre lesbisk block samt allt är inkaplsat i ett lager sten samt jord. Ibland finns ett större röse som täcker gånggriften, som vid Kiviksgraven.

Dödshus:

Dödshus är en gestaltning av forngrav som var byggd av trä. Lämningarna efter dessa är därför mestadels endast grunden i gestaltning av en stencirkel villig marken. Dödshus är från den senare delen av stenåldern.

Kommentar: Dösar, gångrifter samt dödshus har ofta brukats mirakel långa perioder samt kan innefatta en stor mängd gravläggningar. Likbränning var villig modet mirakel perioden samt det man gravlagt är resterna efter denna, ungefär som dagens minneslundar villig våra kyrkogårdar.

Röse:

Gravrösen förekommer i några olika typer.

Våra älsta rösen är från slutet av stenåldern samt då rör det sig försåvitt flatmarksgravar som fått ett stenkummel ovan sig. Bronsåldersrösena är av samma format skada blir omsider ganska stora. Man förmodar att det varit en tradition att alltid gripa en sten samt dumpa den villig högen när man passerade en sådan. Detta har antagligen pågått mirakel ganska långa perioder så vissa rösen kan innehava fyllts villig mirakel 100-tals år. Mirakel bronsåldern uppträder så kallade kantkedjor villig rösena, då har man en ofast cirkelrund stensättning med lite större stenar list i list som fundament för röset som därnäst villig sedvanligt insiktsfull fyllts med en osorterad grupp mindre stenar. Rösen av den här karaktären förekommer därnäst mirakel resten av forntiden skada blir mindre igen mirakel järnåldern. Järnåldersrösena har närapå alltid en kantkedja samt formen varieras, vanligast är cirkelrunda, triangelformade samt kvadratiska oftast ganska flacka rösen, ibland endast några decimeter i upphöjning.

Mittblocksgravar tas i bruk mirakel bronsåldern. Dessa liknar vanliga bronsåldersrösen skada har ett flyttblock villig ibland opp mot 10 nyans mitt igraven. I vissa baisse kan det finnas flera större block i graven. I sällsynta baisse är mittblocket uppallat villig mindre stenar, ett så kallat uppallat block. Mirakel den tidiga järnåldern förekommer en mer ordnad variant med en fyrkantig stensättning som består av ganska stora stenblock. Gravtypen påminner mot utseendet försåvitt en mindre husgrund (kanske 2x4 meter) skada ett av blocken brukar produkt 3-4 gånger större än dom övriga. Det större blocket är oftast placerat villig en av långsidorna.

Kallmurade rösen uppträder som tradition mirakel slutet av bronsåldern eller i den tidiga järnåldern. Dessa finns i varianterna cirkelrunda, som ibland är fyllda med lösa stenar (får väl ses som en expansion av kantkedjetypen), samt en kavadratisk typ. Höjden är oftast kring halvmetern, bra flat samt kanterna sluttar ofta klen inåt. Det är vanligt att det förekommer gravklot i centrum av bra villig dom kallmurade gravarna.

Kommentar: Det finns en mängd rösen i krönläge villig våra höjder som daterats mot den sena stenåldern samt tidig bronsålder. Vid utgrävning av dessa har man sällan funnit några gravar. I dom fallen rör det sig antagligen försåvitt gränsrösen.

Gravhög:

Gravhögar är oftast från den senare delen av järnåldern skada förekommer från bronsåldern samt framåt. Dessa är oftast en mindre rösegrav som täckts med ett tjockt lager mylla samt ibland även torv. Gravtypen har ofta en kantkedja av stenblock lagda list i kant, blockens storlek brukar åtfölja gravens så att större gravar har ganska stora stenar i kantkedjan samt abrupt om. Det finns några varianter av gravhögar:

Storhögar kallas dom gravhögar, (gäller även rösen skada få är kända) där diametern är större än 20 meter. Bra exempel är Uppsala högar samt Anundshög.

Båtgravar är gravhögar där man gravlagt den döde i en sjöfarkost eller i ett fartyg som täckts med sten samt jord. Båtgravarna från Vendel i Uppland är välkända, jämför vendeltid, det är gravfältet med båtgravar i Vendel som gett namn mot tidsperioden. Någon båtgrav med ett vikingaskepp inuti är ej känd från Sverige skada det finns par bra upptäckt i Norge, se Gokstadsskeppet samt Osebergsskeppet. Det finns även gravhögar med skeppssättningar inuti, (se nedan).

Kommentarer: Det finns även båtgravar som är flatmarksgravar, merparten av båtgravarna i Vendel är av den typen. I dessa baisse rör det sig alltid försåvitt en mindre båt.

Gravklot kan finnas villig både rösen samt gravhögar. Dessa är i allmänhet placerade i bra av högen, storleken varierar mellan någon decimeter opp mot mer än halmetern i diameter. I sälsynta baisse är gravkloten dekorerade med uthuggna slingor/mönster.

Stensättning:

Stensättning, även stensatt grav, brukar man kalla alla gravar som som ej är någon av dom vanligare gravtyperna skada består av stenblock uppsatta i någon formation. Här varierar materialet givetvis samt en signalement är svår att producera skada några standardtyper finns:

Skeppssättningar kan innefatta gravar. Framförallt dom gotländska åstadkommer det, mest känd är Tjelvars grav som enligt gutasagan skall produkt platsen där mannen som upptäckte Gotland ät gravlagd. Skreppsättningarna i inlandet brukar i ofta ligga i fornlämningsområden där det förekommer gravar av flera typer kring skeppet, mer sällan finns det gravar i skeppen likväl skada det förekommer skeppssättningar inuti gravhögar.

Domarringar är cirkulära stensättningar som liknar skeppsättningar eftersom att dessa består av ett mindre, oftast ojämt, mängd större stenblock som är glest uppställda i en cirkel kring själva gravläggningen.

Hargar är en ingränsningar av gravar. Hargen består av olika varianter av stensättningar. Någon beredd gräns mellan va som är en harg samt en domarring promenerar nog ej att dra skada "harg" är ett fortsättningsvis term samt innefattar även gravar med en stensträng kring sig, (som ibland kan produkt ganska vid i omkrets). Iband består hargen av större stenblock samt varianter där dessa är uppallade finns också, ibland har detta kombinerats med en stensträng.

Kommentar: Skålgropar förekommer i vissa baisse villig stenblock som ligger i graven, villig stenar som ingår i gravens kantkedja eller villig stenar som ingår i en omgärdande harg.

Se även: Stenålder Bronsålder Järnålder

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-18 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Gravskick
Brunnshögen
Hunehögen
Hundhammar
Ottarshögen
Uppsa kulle
Vadakullarna
Lejrehögarna
Historierevision