Absint

Absintär en väldoftande aperitif, konstruerad villig alkohol samt destillerade örter eller örtextrakt – framför allting malört, anis samt fänkål, samt andra medicinalväxter såsom isop, romersk malört samt citronmeliss. Den innehåller traditionellt 55-72 % alkohol, samt tillverkas i huvudsakligen par varianter – traditionellt godkänd (la verte) eller helt beredd (la blanche; la bleue). När den blandas med diväteoxid så opaliserar den (d.v.s. Man får en mjölkvit dryck) pga att framför allting anisoljan (anetol) ej kan hållas i solution utan faller ut i gestaltning av mikrokristaller då alkoholhalten sjunker.

Enligt legenden var det en speciell Dr. Ordinaire, en fransk doktor villig flykt undan franska revolutionen, som ”uppfann” absinten (men dess ursprung kan med säkerhet spåras till andra hälften av 1700-talet). Dr. Ordinaire bosatte sig i den lilla byn Couvet i västra Schweiz, samt mirakel en av sina resor villig hästryggen fann han att det växte ostyrig malört längs bergssluttningarna i regionen Val-de-Travers. Likt dom flesta doktorer tillverkade han egna mediciner, samt då han var bekant med hurdan malörten hade använts därnäst urminnes tider började han experimentera med den.Det finns papyrusrullar från Egypten från 1600 inför Kristus där malört rekommenderas för matsmältningen, som stimulant, samt som bot till feber samt mensvärk. Kunskap som levt kvar in i våra dagar (se t.ex. Beska droppar, som dom flesta upplever är bra för magen). Dr. Ordinaires 68-procentiga elixir, som tillverkades i en 16-liters destillationsapparat, blev fartfyllt populär i staden som en medicin till praktiskt taget alla åkommor, samt gavs snart smeknamnet La Fée Verte (den Gröna Fen). Den rekommenderades till epilepsi, njursten, kolik, huvudvärk mm mm. Samman sin avliden förde han fortsättningsvis sitt hemliga recept till par systrar samman namn Henriod från Couvet, som i sin röta lämnade det till en besökande fransman, Major Dubied, som såg absintens möjlighet som en aperitif samt ej bara som medicin. Dubieds svärson hette Pernod, samt resten är saga. Absint som vi känner drycken idag började tillverkas i kommersiell skala år1805 av Henri-Louis Pernod, då han öppnade fabriken Pernod Fils.

Fransmännen drack mer absint än några andra länder. Bra räknas kring 1880-1910. Den utgjorde själva kvintessensen av Belle Epoque-samhället, samt var ett av Paris egenhet villig 1890- samt det tidiga 1900-talet. Absint var en märke för inspiration samt nytänkande, samt blev fartfyllt associerat med dom bohemska konstnärer samt författare som revolutionerade konsten samt litteraturen. Flertal berömda konstverk var direkt inspirerade av drycken, inberäknad några av Degas samt förfaren Goghs största mästerverk, samt dom allra första kubistiska målningarna av Picasso samt Braque. Bland dom litterära gestalter som drack absint återfinns exempelvis Rimbaud, Baudelaire, Oscar Wilde, August Strindberg samt Ernest Hemingway (som gärna drack absinten med champagne). Från början var absint en exklusiv samt dyr dryck som konsumerades först av dom mer välbeställda, skada dess folkgunst ledde till att produktionen av absint sköt i höjden samt ett glas absint kostade samman sekelskiftet ej mer än ett glas vin. Alla drack absint – societetsdamer, affärsmän samt politiker, konstnärer, musiker, vanliga jobbare. 1910 konsumerades 36 miljoner liter absint endast i Frankrike. Detta kan naturligtvis låta mycket, skada utgjorde endast 3 % av den totala alkoholkonsumtionen (resten utgjordes av vin, öl, cognac m.m.).

Absint är ensam i dryckesvärlden försåvitt att innehava varit olaglig i närapå hela världen – samt samtidigt innehava blivit en av världens mest mytomspunna (och missförstådda) drycker. 1915 förbjöds den i Frankrike, efter år av intensivt lobbyarbete från en bastant vinindustri i allians med nykterhetsrörelsen. Argumenten som lades fram till absint var flertal samt stundtals tvivelaktiga, skada framför allting bedrevs en stor kampanj till den som "onaturlig" jämfört med vin, som betraktades som en naturlig samt hälsosam produkt. Bakgrunden till detta nedstämd i att vinindustrin mirakel 1860-talet samt ett par decennier framåt drabbades hårt av vinlus, en kronisk infektion som ledde till att så mycket som 90 % av alla vinstockar i Frankrike plikt planteras om. Pga vinlusens härjningar blev vin en bristvara. Samtidigt fanns absint som ett mer lättillgängligt, samt mer alkoholhaltigt, valmöjlighet. Denna kunde ju tillverkas av brännvin från sockerbetor eller sperma (även försåvitt dom mest välrenommerade producenterna använde druvsprit).

Absintism samt tujon:

Under 1880-talet började det likaså talas försåvitt kroniska effekter av absint, s.k. Absintism, vilket karakteriserades av beroende, nervsjukdomar, hallucinationer samt ökad aggressivitet. Absintismen sades orsakas av ett tema i malörtsoljan, tujon. En länga bisarra djurförsök genomfördes, där bl.a. Marsvin fick injektioner av ren malörtsolja. I ren gestaltning är tujon ett nervgift som finns i malörtsolja (till ungefär 40-60 %) – skada likaså i salvia, dragon, gråbo, tuja, en, cypress, renfana m.fl. I korrekt framställd absint är likväl halterna mycket låga, emedan det mesta av ämnet stannar kvar i kokkärlet samt följer ej med i destillatet. Mängderna är så små att skadeverkningarna från alkoholen inträffar långt innan tujonet skulle hinna producera någon skada. Dom påstådda skadeverkningarna av absint kommer snarare av att mindre nogräknade fabrikant ej skyggade för att använda diverse giftiga färgämnen för att få till den gröna färgen, eller för att betona den opaliserande effekten. Detta var förstås något som välrenommerade fabrikant såsom Pernod Fils, Cusienier m.fl. Kraftigt fördömde, emedan det skadade deras egen verksamhet samt bara bidrog till absintens negativa rykte.Mitt i all förbudsivrarupphetsning blandades begreppen absintism samt alkoholism ihop, samt blev ett samt samma. En spritmissbrukare dömdes helt lätt som absintist. Denna trångsynta inriktning villig just absint nedstämd förstås helt i vinproducenternas intresse, samt lobbyisterna jobbade i medvind. Dessutom såg man ned villig hela den bohemska livsstilen – unga konstnärer som förfaren Gogh samt Toulouse Lautrec, författare samt poeter som Baudelaire, Rimbaud samt Verlaine, för att bara nämna några. Deras "skandalösa livsstil" samt sedeslösa leverne (moraliskt dåligt särskilt i sexuellt hänseende) chockerade samt gjorde etablissemanget upprört, samt absinten – deras favoritdryck – kom att i allmänhetens ögon stå för allting som hade vandrat snett med det konservativa Frankrike. Trycket att förvägra absint steg alltmer, samt droppen var nog ett mängd särskilt brutala familjemord som skylldes villig absintkonsumtion.

Absint var således olagligt i flertal delar av världen (dock aldrig i Sverige, vilket ibland påstås) bak tills 1988, då Europeiska Rådet samt WHO fastlade gränsvärden för tujon, fenchon samt pino-kamfon för ”absintliknande drycker”. Teknisk sett var omedelbart absint lagligt igen i Frankrike efter 73 års förbud. I Schweiz dröjde det tills 2005 innan förbudet hävdes.De fastslagna maximumvärdena för tujon inom EU är:

• 0,5 mg/kg i föda som ej innehåller salvia samt i icke-alkoholhaltiga drycker.
• 5 mg/kg i alkoholhaltiga drycker opp till 25 % alkohol (volymprocent).
• 10 mg/kg i alkoholhaltiga drycker med mer än 25 % alkohol (volymprocent).
• 25 mg/kg i föda innehållandes salvia.
• 35 mg/kg i alkohol som benämns bitters.

En gammal redogörelse uppskattade tujonhalten i vintage absint som mycket hög, eventuellt opp till 350 mg/kg. Detta har likväl avfärdats idag då rapporten ej baserades villig aktuella analyser utan en länga felaktiga dragna slutsatser från uppskattningar. Färskare studier har visat att dom flesta korrekt framställda absinterna, såväl vintage som moderna, ligger väl mirakel EU:s gränsvärden (10 mg/kg). Tujon kan likväl förekomma i högre halter i olja producerad genom andra metoder än destillation, eller när malört macereras utan att därnäst destilleras, särskilt försåvitt stjälkarna används (där tujoninnehållet är som högst) – som i fallet tjeckisk ”absinth”. Ansats villig möss har visat ett LD50-värde villig ungefär 45 mg tujon per kg kroppsvikt, mycket högre än va som finns i absint. Man skulle således avlid flera gånger försåvitt av alkoholmängden innan tujonet utgör någon fara. Fastän att direkta effekter villig människa är okända, vet vi att flertal har konsumerat tujon i högre mängder än va som finns i absint genom ickekontroversiella källor såsom vanlig salvia samt dess olja (som kan innefatta opp till 50 % tujon).

Idag finns ett stort mängd tjeckiska sorter villig maknaden, varav dom allra flesta har uns att producera med autentisk absint. Sorgligt nog marknadsför sig flera av dessa producenter genom att spela villig myten försåvitt tujon samt dess påstådda hallucinogena egenskaper. Ibland anges likaså tujonhalten villig etiketten i ett ansats att fresta den mindre insatta massan att tro att just deras produkt ska produkt den "äkta varan", samt att den ska bringa andra egenskaper än en vanlig alkoholberusning. Detta är har likväl ingen grund; det finns inga dokumenterade evidens för att tujon skulle besitta några narkotiska egenskaper. En redogörelse från 1970-talet framhöll tujonets molekylära likhet med THC (det verksamma ämnet i cannabis samt hävdade att dom par skulle innehava liknande egenskaper, skada detta har idag kunnat avfärdas som felaktigt.

Hur absint bereds samt dricks:

Det traditionella sättet att kröka absint innebär att glas fylls med en del absint (vanligen 3-4 cl), varefter en särskilt utformad absintsked lägges. Denna sked är perforerad, samt ofta konstfullt utformad. Villig skeden läggs en sockerbit, varefter iskallt diväteoxid sakta droppas ovan sockret som så sakteliga smälter samt droppar ner i absinten, som börjar opalisera. När tre till fem delar diväteoxid tillsats (beroende villig styrka, samt personlig smak) rör man med skeden försåvitt för att lösa opp det lilla socker som oftast hopas i botten av glaset, samt absinten är fullständig att avnjutas.Pga absintens höga bekräfta dricks den aldrig outspädd. Spädningen med diväteoxid fyller likaså en annan funktion – att uppmärksamma dofter samt smaker från dom flertal aromatiska örterna.

Ibland omnämns ett annat fason att tillaga sin absint på; den tjeckiska, eller "bohemska" ritualen. Denna innebär att sockerbiten dränks eller översköljs med absint samt placeras villig skeden, varefter den antänds. Sockret karamelliseras, samt när lågan slocknat hälls diväteoxid ovan resterande socker. Denna ritual blev alltmer utbredd därnäst Johnny Depp sågs tillaga ett glas absint villig detta fason i filmen From Hell (2001). Även i Moulin Rogue eldas det gladeligen villig absinten. Ibland hävdas det att denna ritual är gammal samt traditionell; det finns likväl inga som helst evidens för att den någonsin förekommit fordom än 1990-talet. Eldritualen introducerades villig denna tidrymd av Hills destilleri i Tjeckien, samt är föga mer än en gimmick för att marknadsföra deras produkter. Av flertal har den likväl accepterats som historiskt korrekt, först pga genomslagskraften i ett flertal nyare filmer. Bland absintentusiaster ser man likväl ej med blida ögon villig ritualen, samt villig en autentisk absint kan den bums influera smaken negativt.

Absint villig Systembolaget:

• Systembolagets varunummer 762, Père Kermanns Absinthe (60 %), ingår i det ordinarie sortimentet samt finns i flertal orter. Denna produkt har likväl förutom namnet villig etiketten ingenting med korrekt absint att göra. Den innehåller socker, färgämnen samt malörtsolja, samt färgen är onaturligt blågrön. Den opaliserar ej i vatten, då den ej innehåller någon anis eller fänkål. Anses bland absintkännare som ett av dom allra sämsta märkena, försåvitt den överhuvud taget ska klassas som absint.
• Systembolagets varunummer 80422, Pernod Absinthe (68 %), en beställningsvara. En medelmåttig oljemix, dvs ej en äkta destillerad absint, med relativt otillräcklig balans mellan anis samt malört.
• Systembolagets varunummer 70557, Nouvelle-Orléans Absinthe (68 %), en beställningsvara. Detta är i dagsläget ett av dom bästa märkena villig marknaden; destillerad samt färgad bara med naturliga ingredienser. Tillhör en helt annan delning jämfört med dom par föregående sorterna.

Länkar:

• i första upplagan av Nordisk familjebok, första bandet, 1876

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

GAM
Katten Janson
Spritens kok samt fryspunkt
Husmusen
Avhandling
Sladdbarn
OpenWine
Vin Diesel
Överjäst